Hej Lina, du har varit projektledare för det här spännande projektet inom ramen för Skolmatsakademin. Kan du berätta lite om bakgrunden till att det genomfördes?

– Det här uppdraget fick RISE och Skolmatsakademin när regionstyrelsens beredning för folkhälsa och social hållbarhet i Västra Götalandsregionen satsade på Kraftsamlingsområdet fullföljda studier (projekt med syfte att öka andelen unga med fullföljd grundskola och gymnasieutbildning – red anm). Idén och motivet bakom modellen för schemalagda måltider är mångsidigt. Det handlar om lärande och utbildning genom hela skoldagen, om trygghet och studiero, individens psykiska och fysiska hälsa – och i förlängningen folkhälsan.

Målet är att med en välplanerad, integrerad måltid tillföra en pusselbit i arbetet att motverka skolavhopp, dåliga betyg och att främja elevernas hälsa.

Vilka är målgruppen för

– Handboken är för alla er som arbetar i skolan – inte bara måltidspersonalen – och därför har ett gemensamt och viktigt uppdrag att utbilda våra elever till en hälsosam och hållbar livsstil.

Har eleverna och pedagogerna på något vis varit del i att utforma hur projektet med schemalagda luncher har utformats?

– I högsta grad! Vi började med att arbeta tillsammans med fyra skolor. Med erfarenheterna från de här skolorna fick vi fram en första modell för hur man kan implementera schemalagda måltider, öka samverkan mellan skolpersonalen och kvalitetssäkra de pedagogiska måltiderna.

Erfarenheterna tog vi sedan med oss i samarbetet med ytterligare fyra skolor. På så vi kunde metoden utvecklas och modellen testas bland fler elever och skolpersonal. Utöver det har vi intervjuat elever och skolpersonal innan och efter genomförandet. Vi har deltagit på elevråd, flera lärarlagsmöten och köksmöten, vilket har varit givande.

Projektet har vad jag förstår haft som ambition att påvisa den mångsidiga pedagogiska potentialen som finns inom ramen för skolmåltiderna. Förutom att maten givetvis kan lära eleverna om hälsosamma och hållbara kostvanor, så kan många av skolans andra ämnen integreras i måltidsverksamheten genom pedagogiska luncher – har det här testats på de utvalda pilotskolorna?

– Det är viktigt att komma ihåg att lärare inte ska undervisa under skollunchen. Visst är det bra om man kan samtala om lektionsinnehåll med sin lärare under andra former. Men det som vi har fokuserat på har snarare handlat om att knyta ihop skolrestaurangen med lektionssalen med hjälp av kommunikation och måltidspedagogik. Ett exempel är att vi lyfte fram de globala målen i Agenda 2030 för att visa på hur de kopplar an till konsumtion och produktion av mat. Eller att skolor samverkade kring årshjulet. I klassrummet förklarade lärare hur måltiden hänger samman med ämnet och i matsalen fanns frågor som knöt an till temat för att skapa nyfikenhet och medvetenhet. Genom att arbeta med den pedagogiska måltiden utifrån att eleverna kan få testa sina förmågor och färdigheter i verkligheten har vi valt att försöka arbeta med kommunikation så att matsalen bidrar med stoff och reflektioner som medvetandegör eleverna om samband.

I mina ögon finns också, utöver undervisningsinsatsen, en väldigt fin koppling till arbete för ökad social hållbarhet i skolmiljön. Då i den mening att måltidernas möjlighet att förse de barn som kommer från svagare socioekonomisk bakgrund med ännu bättre förutsättningar till att få i sig minst ett riktigt bra mål mat om dagen då närvaron i matsalen är en obligatorisk del av skolverksamheten – håller du med?

– Absolut, här bidrar måltiden i hög grad även till att forma eleverna utifrån skolans normer och värderingar och fostrar demokratiska medborgare som tar ansvar inte bara för sin egen hälsa utan även tar ansvar för våra gemensamma resurser. För att lyckas med detta behöver skolans personal ha en gemensam kunskapsbas. Så att alla viktiga vuxna känner sig trygga i rollen som förebilder men också förstår sitt uppdrag.

Hur har måltidsmiljön förändrats i de skolor som varit del i projektet?

– Det har varit lite olika utifrån vilka ekonomiska förutsättningar de haft och var de var vid uppstart. En skola var helt nybyggd, en annan sökte och fick stora medel att lägga på möbler, en tredje engagerade kökspersonalen och lokala stödfunktioner för att måla om och inreda. En sak alla hade gemensamt är att vi placerade om skiljeväggar, beställde ljuddämpare, möblerade om för bättre flöden och skapade zoner som eleverna kunde hänvisas till så att de kunde sitta klassvis.

Forskare har följt projektet, hur har deras roll sett ut i utformningen av den modell för schemalagda måltider som tagits fram i handboken?

– De har varit ett ovärderligt bollplank. Mycket för att de även arbetat med andra skolprojekt samtidigt – främst med fokus på ”lärande för hållbar utveckling” som går hand i hand med skolmåltidens pedagogiska uppdrag.

Har projektutfallet varit ungefär vad du förväntade dig?

– Både ja och nej, resultatet hade vi egentligen önskat mer av. Men vad ska man göra när en pandemi sveper in och ändrar alla förutsättningar för sammankomster såsom skollunchen – mitt i ett projekt om just skollunch...

Vad skulle du säga, med det här gedigna arbetet i ryggen, att de största vinningarna med att implementera schemalagda måltider är?

– Det första jag upplevt på samtliga skolor är glädjen och intresset bland lärare att få diskutera skolmåltiden utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Hur gör du, så här gör jag, vilka rutiner borde vi ha. Det är frågor som sällan eller aldrig tagits upp innan vi startade med dessa skolor. Men oj, vad välkomna de var.

Och sedan har vi det här med att all skolpersonal får en gemensam kunskapsbas och börjar förstå potentialen med våra svenska skolmåltider. Att man får upp ögonen för att måltiden är en skol-arena som kan bidra till elevens prestation i klassrummet, till skolans kultur och att man där skapar relationer och kan fånga upp elever vars psykiska eller fysiska hälsa inte är vad den borde. Man kan helt enkelt summera det med att skolorna har fått en riktning och ett mål som tidigare inte varit uttalat bland pedagogerna i skolpersonalen.

Om du skulle ge tre konkreta tips/förslag till de som är nyfikna på att ta steget och börja arbeta med modellen, vad skulle det vara?

1. Bläddra igenom handboken
2. Ta en titta på modellen för att få svar på Hur!
3. Läs det du tycker är mest intressant, berätta om det för någon som är involverad och fortsätt därifrån.