Äldres hälsa

Ny lag: All vård- och omsorg av äldre ska förebygga undernäring

Äldres hälsa

Ny lag: All vård- och omsorg av äldre ska förebygga undernäring

Minst 50% av dem som bor på äldreboenden eller har hemtjänst är eller riskerar att bli undernärda, enligt det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. Trots detta är nutritionsutbildningen för undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar med äldre i det närmaste obefintlig. Med den nya lagen som bakgrund tar vi ett samtal med Janina Blomberg, medgrundare av ÄTUP. Hon har lång erfarenhet av måltider och nutrition inom äldreomsorgen och har skapat det som hon och kollegan Marie-Louise alltid saknat – ett digitalt kunskapslyft för vårdpersonalen.

Vi har förstått att det är många inblandade i ansvarsfördelningen kring äldres nutrition och att undernäring innebär ett stort personligt lidande för den det drabbar samt att det kostar samhället mer än övervikt. Vem är det egentligen som kan upptäcka riskerna för undernäring i dagens samhälle?

Ja, det är många inblandade – vilket antagligen är en av orsakerna till att man ofta upptäcker undernäring alldeles för sent. Jag skulle säga att de som bäst kan se när en senior ändrar beteende kring måltider är de som träffar personen oftast. När det gäller dem som bor hemma, vilket är ca 95% av alla seniorer, så är det främst anhöriga och hemtjänstpersonal som kan upptäcka tidiga tecken på undernäring, Till exempel kan hemtjänstpersonalen se enkla saker som att det inte finns någon disk i diskhon sedan hen var där senast, eller att senioren handlar allt mindre mat, att det ligger kvar oäten mat i kylskåpet och så vidare. Har man inte hemtjänst finns det förhoppningsvis närstående som kan upptäcka liknande förändringar.

Om vi tänker oss ett äldreboende istället finns det mer personal som träffar senioren varje dag, men även här är det avgörande att alla medarbetare på ett äldreboende kan upptäcka tidiga tecken på risker för undernäring. Det kan till exempel vara att se risker för tugg- eller sväljsvårigheter eller svårigheter att hantera bestick och liknande.

För att de här personerna som träffar seniorerna så regelbundet att de kan se förändringar ska kunna upptäcka risker krävs det kunskap.

Nästa steg som också omsorgspersonalen behöver ha kompetens om är till vem de ska ta vidare sin oro. Det är verksamhetschefens ansvar att ha rutiner på arbetsplatsen för vad vårdbiträdet eller undersköterskan ska göra när hen upptäcker en risk hos en senior. Rutinen bör till exempel vara att när man ser tecken på sväljsvårigheter ska en ansvarig sjuksköterska ta det vidare och, vid behov, ta hjälp av specialister såsom logoped, dietist och arbetsterapeut.

Det handlar alltså om en hel kedja som ska fungera. I dag ser det här väldigt olika ut runtom i landet och mellan verksamheter. Därför har Socialstyrelsen utvecklat en förtydligande och skarpare författning (lag) om att alla som bedriver vård och omsorg för äldre ska ha rutiner för att upptäcka, förebygga och behandla undernäring.

Men – för att en lag ska fungera i praktiken måste alla som arbetar när äldre förstå vad den handlar om och hur man i sin egen roll ska bidra.


För att de här personerna som träffar seniorerna så regelbundet att de kan se förändringar ska kunna upptäcka risker krävs det kunskap.


Vem är det som kan sätta in åtgärder om det behövs, vid tex aptitlöshet, sväljsvårigheter eller problem med motoriken för den äldre?

Det måste varar de som träffar individen ofta som kan upptäcka risker och tecken, det vill säga undersköterskan. Därefter förmedlar hen vidare till verksamhetschef eller sjuksköterska – som i sin tur går vidare om hen behöver stöd av specialister såsom dietist, logoped, tandvård och arbetsterapeut. I teamet, och i dialog med senioren själv samt gärna anhörig, kommer man överens om vilka insatser man ska prova. Till exempel kan det handla om fler mellanmål, ändrad sittställning, äthjälpmedel, konsistensanpassad mat och så vidare. Efter test utvärderar man regelbundet.

För att lyckas göra det här på ett systematiskt sätt arbetar de flesta med kvalitetsregistret Senior Alert.

Hur ser rutinerna ut på äldreboenden i Sveriges kommuner? Får alla brukare ett möte med sjuksköterska på boendet när de är nyinflyttade eller är det endast om det finns behov? Jag tänker att det kan vara svårt att se viktminskning hos den äldre när det ofta är personalbrist och nya vikarier som inte ”känner” brukarna.

Som jag nämnde i början av vårt samtal så ser det väldigt olika ut på olika håll i landet. Men när någon är nyinflyttad på äldreboende ska det alltid skrivas en levnadsberättelse, där sådant som matvanor, preferenser och dylikt ska finnas med. Idag finns det många nya lösningar som är digitala för levnadsberättelser – då blir det lättare att uppdatera dem och anhöriga kan lägga in bilder och liknande.

En genomförandeplan ska också finnas för varje individ med hemtjänst.

I en intervju nyligen berättade du om dietisternas viktiga arbete för att förhindra undernäring och att det idag finns för lite dietister inom äldrevården. Kan du förklara hur en dietist kan gå tillväga för att hjälpa till att förhindra viktnedgång?

Jag skulle säga att dietister ska finnas precis på samma sätt som vi har andra specialister i teamet i äldreomsorgen – logopeder, arbetsterapeuter, fysioterapeuter med flera. Men jag tror inte att det räcker. En dietist skulle kunna prioritera de som har stora problem om alla som arbetar nära den äldre har kunskap om tidig prevention och om att upptäcka tidiga risker. Det är nog orealistiskt att en person/roll ska kunna hantera den stora delen.

Det är så vi vill hjälpa till – höja lägstanivån vad gäller kunskap hos alla – för att specialister ska kunna hjälpa de som behöver mer stöd. I dag hamnar ofta dietister på uppdrag som egentligen andra skulle kunna hantera, bara de får lära sig grundläggande delar om äldres behov och hur man kan stötta dem. I ett sådant scenario når vi både de som inte är undernärda än och de som verkligen behöver en dietists kompetens – på ett effektivt och realistiskt sätt.

Vem bär ansvaret för uppföljning och utvärdering när åtgärder satts in?

Verksamhetschef och/eller sjuksköterska. Ytterst ansvarig utifrån ett hälso- och sjukvårdsperspektiv är MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Hur viktig anser du att måltidsupplevelsen är för att våra äldre ska bibehålla hälsa och välmående?
Den är enormt viktig MEN – vi ska inte utgå ifrån vad vi som är friska lägger in i värderingen måltidsupplevelse. För multisjuka äldre på ett äldreboende kan till exempel allt för mycket pynt, blommor, ljus och dylikt skapa en stress. Många är kognitivt sköra och behöver framför allt lugn och ro, en adekvat miljö och tydlig dukning.

Musik kan till exempel vara enormt stressande och göra att man inte kan eller orkar koncentrera sig på att äta. Det är inte heller säkert att alla klarar av sällskap – så man ska inte se det som negativt att några sitter i sitt eget rum eller vid sidan av andra. En lyhörd personal anpassar varje individs måltidsmiljö.

Foto: Claudia Love via unsplash.com


Om ÄTUP – digitala kunskapslyft

ÄTUPs digitala tjänster ger verktyg och tydliga exempel på HUR vården kan implementera kunskap om måltider i omsorgens dagliga arbete. Utöver filmer, animerat material och korta föreläsningar – ingår nedladdningsbara guider, aktivitetsscheman och dylikt.

Kurserna hittas via ÄTUPs webb  www.atup.se

Förutom de faktabaserade kurserna ges receptinspiration och dagliga tips för starkare seniorer via ÄTUP's sociala medier Facebook och Instagram @ATUP.se

Webinarium om den nya lagen

Samma dag som det nya lagkravet om att alla inom vård- och omsorg ska arbeta med förebyggande av undernäring börjar gälla livesände ÄTUP ett samtal om ämnet. Du kan se det här:

https://www.atup.se/ätup-webbinarier