1. Repetition lönar sig

Barn föds med en förkärlek för söt och energirik mat och med en skepsis mot beska och syrliga smaker. Att det är på det viset beror på att människans smaksinne grundlades för länge sedan, när vi hade hela naturen som skafferi. Då behövde vi guidas till frukt och bär och annat ätbart, och varnas för sådant som var oätligt. Barn är med andra ord förprogrammerade att gilla sött och fett, medan de behöver lära sig att uppskatta andra smaker. Det sker genom att de får provsmaka om och om igen – i lugn och ro, utan press – tills den nya smaken sitter. Det kan ta olika lång tid, men generellt gäller att ju yngre barn, desto färre provsmakningar krävs.

2. Serveringstips

Med lite list kan man göra det mer lockande för barn att provsmaka ny mat:

• Barn verkar uppskatta känslan av att en rätt är gjord av en enda ingrediens, därför kan det underlätta om till exempel en grönsakssoppa mixas slät och krämig. Om det finns något bekant att toppa den med, som äggbåtar, majs eller pastafjärilar, kan det öka dragningskraften. Grytbaser kan också gärna mixas krämiga innan bitar av till exempel kyckling, fisk eller tofu tillsätts.
• Kryddor och andra smaker kan fungera som smakbryggor. Låt en soppa ta smak av gul curry, röd currypasta eller taco-krydda till exempel, kryddor som många redan är bekanta med.
• Flirta lite med barnets förkärlek för sött. Mixa ner söt morot i tomatsåsen, äpple i morotsbiffarna eller låt den som vill lägga bananslantar eller mango i currygrytan.
• Det kan vara lättare för barn att närma sig mat som inte är ihopblandad. Grönsaker får gärna serveras sort för sort, till exempel: gröna ärtor, lättkokt broccoli, knapriga morotsstavar, små vitkålsklyftor och så vidare. Om det finns dressing kan den serveras vid sidan av för den som vill ha.
• Om det serveras gryta går det att underlätta för barnet genom att se till att det också finns något ”rent” att äta, exempelvis bulgur eller pasta, grönsaker och knäckebröd. Då finns det förhoppningsvis något som barnet kan äta sig mätt på, även om det inte är redo för grytan än. Det är ingen fara om måltiden inte blir komplett, det viktiga är vad barnet äter under en längre tid, som under veckor, månader och år. Och då räknas
• Barn har ofta lättare att närma sig krispig mat än mjuk. Iskalla ärtor, havrekuddar, krispiga grönsaksstavar, knaprigt fröknäcke eller vanligt knäckebröd till exempel. De flesta knäckebröd är 100% fullkorn och riktigt hälsosam mat, även för barn.

3. De flesta barn går igenom en petig fas

De flesta barn går in i en petig fas när de är i 2-årsåldern, ibland tidigare, ibland senare. Då kan även barn som tidigare ”ätit allt” protestera mot sådant de upplever som osäkert, som grytor och annan blandad mat där det är svårt att se exakt vad maten innehåller. Under de här åren brukar barn vilja ha så ”ren” mat som möjligt för att känna sig trygga. Anledningen är att de i takt med att de blir äldre och mer självständiga håller på att lära sig vad som är ätbart och inte och då vill de gärna se allt så tydligt som möjligt. Samma fas ses hos schimpansungar och råttungar och andra allätande däggdjur. Hos de flesta människobarn börjar den här fasen avta när de är i 5–6-årsåldern, medan andra fortsätter att vara riktigt petiga även genom skolåren. Lyckligtvis finns det mycket näring i den mat barn väljer under den här tiden, så det behöver inte innebära något problem rent näringsmässigt. Men det kan se väldigt blekt ut på tallriken.

4. Barnet behöver förebilder

Precis som i djurvärlden lär sig barn äta genom att se hur andra vid bordet förhåller sig till maten. Därför är det viktigt att de vuxna runt barnen är så positiva till maten som serveras som möjligt, och att de äter och visar att det är gott och bra. Även matglädje och skepsis bland kompisarna kan ”smitta”, så det kan vara bra att se till att inte gruppens alla matskeptiker hamnar vi ett och samma bord.

5. Tänk på tajming (om det går)

Ett sätt att öka chansen för en lyckad måltid är att se till att barnen är tillräckligt hungriga. Hunger är inte farligt, det får gärna kurra lite i magen före maten. Barn är ofta bättre än vi vuxna på att undvika att äta när de inte är hungriga – och det är i grunden något bra. För att värna deras hunger- och mättnadskänslor är det viktigt att inte pressa dem att äta mer än de vill ha. I stället behöver de få känna inåt för att avgöra vad som är lagom just idag för just dem. En tumregel är att de vuxna bestämmer vad som serveras och barnen bestämmer av vad och hur mycket de vill ta.

6. Alla är olika – även när det kommer till mat

Sist men inte minst är det bra att veta att barn är olika, även när det kommer till mat. Att lära sig äta är olika lätt för olika barn, precis som det är olika lätt för dem att lära sig krypa, gå och prata. Även äldre barn har olika lätt att närma sig ny mat. Vissa äter allt som serveras medan andra bara har några enstaka rätter de går runt på. Att det är så olika beror framförallt på arvet. Forskning visar att uppemot 80 procent av petigheten förklaras av generna. Mat smakar också olika för olika personer, beroende på vilket arv man har. Därför är det viktigt att inte jämföra barn sinsemellan utan låta vart och ett tuffa på på sin egen matresa. Det viktigaste är att det finns bra mat runt barnet, att stämningen är god och att andra äter och visar att det är bra. Då brukar det lösa sig i sinom tid för de allra flesta.