På Butalands förskolor pratar man giraffspråket med sina barn
På Butalands förskolor i Huddinge pratar man förutom svenska och engelska också giraffspråket som en del i sitt arbete för att skapa trygga och glada barn. Och då handlar det inte om att man hittat på en ny version av det för oss som är födda på 70- och 80-talet i Sverige så välbekanta rövarspråket, utan att man använder sig av ett koncept för att kommunicera med varandra respektfullt i situationer som annars kanske kunde resulterat i konflikt. Vi tänker att detta kanske kan vara ett väldigt bra verktyg när man hanterar hungriga barn och tog därför en pratstund med rektor Nazrin Mansurzada.
Hej Nazrin! Kan du förklara för den som inte vet vad giraffspråket innebär?
Hej! Absolut! Giraffspråket, med andra ord Nonviolent Communication, började utvecklas på 1960-talet i USA. Skaparen var Marshall Rosenberg. Metoden har spridit sig väldigt mycket i Sverige och fått namnet Giraffspråket. Giraffspråket är en praktisk metod som innebär fyra viktiga stadier i kommunikationen för att lösa konflikter. Den används framgångsrikt inom ledarskap i arbetslivet men också i skolväsendet. Viktigast i metoden är en empatisk inställning till människors känslor och behov.
Vi på Frisk Mat brinner ju för mat, finns det användning för giraffspråket i måltidssituationer?
Det kan man absolut använda - vid matbordet, under måltider och när man ska duka av sitt porslin. Det finns en bildlig anledning till att man valt en giraff som symbol för språket. Giraffen har lång hals för att se på konflikten ovanifrån, stort hjärta för att känna empati för alla parter, samt stora öron för att lyssna in problemet.
Metoden är väldigt praktisk, vi på förskolan brukar öva på olika case för att kunna hantera konflikter smidigt. Exempel på svåra situationer vid måltiderna är när barnen inte vill smaka på maten eller inte vill städa efter sig. Läraren pratar då med barnen med lugn och empatisk röst:
Stadium 1 är Observation – ”Jag ser att du inte vill smaka på broccolisoppan.”
Stadium 2 är Känslor – ”Vår kokerska blir jätteledsen då hon har lagat den här hälsosamma soppan till oss alla hela morgonen.”
Stadium 3 är Behov – ”Vi vill gärna att alla barn och du med ska vara friska och mätta efter lunchen och klarar att leka och springa fram till mellanmål!”
Stadium 4 är Önskemål –”Kan du därför vara snäll och smaka på soppan, så du vet vad det smakar.”
Genom den diskussionen inser vi barnens behov, vi framför känslor för andra i personalens arbete samt önskningar om (inget tvång) att barnet ska smaka. Metoden kan man använda i många olika situationer.
Som jag har förstått det så arbetar ni med den här kommunikationsmodellen för att skapa trygga och glada barn, något som är centralt i er värdegrund. Även inspiration i en kärleksfull miljö lyfts fram. Vilka möjligheter ser ni i att arbeta så utpräglat med att inspirera barnen till att utveckla sina individuella förmågor?
Intressant fråga! Som du nämnde trygga och säkra barn är det första steget i inlärningen och utvecklingen. När barnen känner att de är sedda, får stöd vid svåra situationer, vet att de finner närvarande fröknar om man har gjort sig illa eller bara är ledsna över något så vågar och vill de gärna utvecklas. Förmågor som barnen utvecklar i en trygg och kärleksfull miljö är självständighet, ansvar, trygghet, kommunikationsförmåga, förmåga att prata i grupp, språk, finmotorik, grovmotorik - med andra ord allt!
Hos er lagas 95% av all mat från grunden, kan du berätta lite mer om ert måltidskoncept?
Vi följer Huddinge kommuns menyer för förskolor, men visst kan det förekomma några ändringar som passar vårt koncept bättre. Måltiderna lagas från grunden i vårt kök med sällsynta undantag när kökspersonal är sjuk eller ledig. Bröd, måltider, potatismos och annat förbereds i köket. Även vid mellanmål är det alltid någon god och spännande variation av till exempel pannkakor, hembakta scones, gröt, smoothie eller hemmagjord müsli.
Genom den diskussionen inser vi barnens behov, vi framför känslor för andra i personalens arbete samt önskningar om (inget tvång) att barnet ska smaka.
Ni arbetar också med olika Erasmusprojekt* hos er för att utveckla barnens känsla och kunskap kopplat till bland annat hållbarhet. Vad innebär det här rent praktiskt? Är det något man som förskoleverksamhet kan söka sig till, och vad behöver man i så fall göra?
Erasmus plus är den internationella plattform som ger möjligheter för studenter, skolor samt förskolor att arbeta i gemensamma projekt med andra länder. Just nu är det de globala målen som hela världen kämpar för. Vi arbetar för att hålla vår planet och dess natur ren, spara resurser, leva hållbart och lära framtida vuxna att återvinna, vara hållbara konsumenter och så vidare.
Och ja precis, skolor och förskolor kan söka sig till olika projekt som har olika riktlinjer. Just nu jobbar tre av våra fyra förskolor med Erasmus plus. Man kan få mycket information på Universitets- och Högskolerådets hemsida www.uhr.se
Till sist, vad är dina tre bästa tips till andra förskolor och verksamheter som vill jobba med måltiderna som pedagogiskt verktyg?
- Arbetet går lättare, stabilare och blir mer kontinuerligt när verksamheten jobbar med projekt. Vi har haft ”nyttig och hälsosam månad”, barnen och lärarna har då gått igenom många grönsaker och frukter. Alla fick ta med något grönt, gult, rött och annat hemifrån och berätta om det.
- Undervisa och utveckla personalen.
- Involvera familjer i själva projektet. Till exempel kan man skicka med projektets maskot hem, med uppgifter, bjuda in för att laga mat till avdelningen, bjuda in professionella experter till föräldramöten eller för att kommunicera med barnen.
Om Nazrin Mansurzada
Namn: Nazrin Mansurzada
Titel: Rektor
Arbetar för: Butaland AB
Utbildning: Grundskollärare, Montessoripedagog, Förskollärare, Rektor
Äter helst: Vegetarisk mat
Favoritråvara: Aubergine, tomat och allt som har grön färg.
Inspireras av: Maria Montessori, Lev Vygotskij, av mina medarbetare och kollegor.