Hej Jennie, vad fint att jag får ta lite av din tid! Kan du inte börja med att berätta vem du är? Hur kommer det sig att du brinner för att utveckla sjukhusmåltiderna?

– Jag är en stolt smålänning som älskar naturen, fysisk aktivitet, att upptäcka nya saker samt mat och umgänge med familj och vänner.

– Jag har alltid haft ett särskilt driv för utveckling och förbättring, jag gillar när det händer saker. Jag har arbetat med sjukhusmåltider sedan 2011 och vill göra det bra för dem vi är till för. Maten är en viktig del i livet och kan förgylla de flesta tillfällen. Måltiden behöver få ta den plats den förtjänar och göra den nytta den kan för en individ som befinner sig i ett sjukdomstillstånd.

Hur såg måltidskonceptet ut i Region Jönköping innan ni fick ert uppdrag om att göra en omställning 2018?

– Vi hade tre separata verksamheter med olika produktions- och distributionsmetoder på våra tre sjukhus. Vi hade både varmmatsproduktion och kallmatsproduktion samt brickdukning och kantinservering i olika kombinationer. Menyerna vi hade då utgick ifrån en traditionell menybyggnad med rullande fem- eller fyraveckorsmenyer.

Och vad är det ni har landat i idag?

– Vi har implementerat vår à la cartemeny baserad på 15 huvudrätter på två av tre sjukhus. Vi står inför att implementera den på det tredje sjukhuset. Vi har också infört en samproduktion mellan våra tre sjukhus och tillagar det som vi kallar huvudkomponenter till patientmåltiderna på en av dessa orter. Det görs mot ett lager i en kylmatsproduktion kombinerad med pastöriseringsprocessen för förlängd hållbarhet. Övriga komponenter till måltiden och specialkoster tillagas på plats på respektive ort och maten läggs upp på porslinstallrikar i köket innan den levereras ut till vårdavdelning.

Hur såg resan till det koncept ni nu lanserat ut?

– Det har varit en lång resa och vi är inte klara än. Det är bra att det har fått vara en lång resa, för då har vi kunnat lära oss längs med resans gång och förfina efter hand. Vi har själva tagit fram förslag till förändring, vårt förslag har vi sedan presenterat för politikerna, som har fattat beslut i två olika etapper. För att komma fram till vårt förslag till beslut så ordnade vi workshop med vården, vi gjorde studiebesök, benchmarkade och tittade även på olika lösningar i andra branscher. Vi skapade oss en röd tråd och en målbild som vi ville uppnå och ringade in vad vi tyckte var viktigt att nå med förändringen. Vi ville nå en hög valbarhet för patienten som skulle kunna ge en individanpassning och mer mat i magen.

Några av de utmaningar som vi har stött på har till exempel varit att få våra medarbetare att förstå varför förändringen är nödvändig samt att nå ut till vården på ett bra sätt och få till en bra kommunikation oss emellan. En utmaning som verksamhetschef när man genomgår en stor förändringsprocess är att var ihärdig. Det är inte lätt hela tiden, men då måste man ha mod och ork att fortsätta.

Fanns det några förutsättningar som ni var tvungna att förhålla er till?

– Ja, det fanns det. Vi formade och arbetade utifrån tre grundläggande principer, som vi var tvungna att förhålla oss till. Dessa var att det inte fick medföra en för stor förändring gentemot vården, vi kunde till exempel inte frångå brickdukningen som distributionsmetod på två av våra sjukhus. Förändringen skulle också innebära en kostnadsbesparing och vi skulle ta hänsyn till välfärdsutmaningen.

Vad var er målbild med arbetet?

– Målbilden har varit att nå en ökad grad av valbarhet och individanpassning och att anpassa verksamheten till nya och framtida omständigheter och/eller förutsättningar. Målbilden har också varit att kostnadseffektivisera samtidigt som kvaliteten bibehålls eller ökas.

Jag förstod att ni arbetat med pilotavdelningar och ambassadörer under implementeringen. Varför har det varit så viktigt?

– Genom en pilotavdelning så kan man följa upp och justera samt skruva på detaljer till det bättre. Man får en bra kommunikation med vården och därmed också ambassadörer som ligger steget före och kan hjälpa till att stötta och inspirera övriga vårdavdelningar genom förändringsarbetet. Kommunikationen med vården är värdefull och att hitta de som ser och förstår att förändringen är en förbättring underlättar det fortsatta arbetet.

Till sist – om du fick skicka vidare några tips till andra regioner som arbetar med omställning runt om i landet – vad skulle det kunna vara?

– Jag tycker det är viktigt att jobba ur flera perspektiv samtidigt och att tänka helhet. För att förändringen ska fungera i den verksamhet man verkar i så är det viktigt att hitta de egna förutsättningarna och att forma grundläggande principer som hjälper till att berätta vad man måste uppnå eller inte vill/kan gå utanför. Förankringen både internt och externt är ju också väldigt viktig. Både information och kompetensutveckling blir viktiga nycklar till framgång.

En förändring måste också följas upp och gör man en gradvis implementering som vi gjort, så är det viktigt att även följa upp efter hand hela tiden. Använd det som kommer fram i uppföljningen för att förbättra det som går. Jag tror också starkt på att värna om delaktigheten bland de egna medarbetarna, det är de som har svaret på hur arbetet utförs på bästa sätt i detalj.

När man genomför en sådan här stor förändring, så får man en plattform för dialog med vården på köpet. Värna om den och bygg vidare på den genom de forum och kontaktnät ni får. Om förändringen även medför ombyggnation eller justering i lokalerna så är det bra att låta lokaljusteringarna utföras innan man går in i det nya arbetssättet.

Sammanfattningsvis är det viktigt att inte tappa den där röda tråden och det vinnande konceptet som man hittar för sin egen verksamhet utifrån det uppdrag som man har. För egen del gäller det att vara ihärdig, lyhörd och inte ge upp.