Hej Sara, du har insikter från flera håll i det här ämnet, då du dels har det övergripande ansvaret för den kommunala måltidsverksamheten i Södertälje, men också sitter med i den referensgrupp som arbetar med den kommande beredskapshandboken för offentliga måltider. Men vi tar det från början – de skattefinansierade måltidsverksamheterna är en del av civilförsvaret, vad innebär det?

Vi har en förpliktelse att utifrån ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen ansvara för att våra ordinarie verksamheter fungerar även i en krissituation och att den ska fungera på ett liknade sätt som vid normala förhållanden så långt det är möjligt. Det är också en kommuns eller regions ansvar att leda och hantera en kris utifrån de lokala resurser som finns, vilket i praktiken innebär att vi inom offentlig måltidsverksamhet har en viktig roll att fylla, eftersom det inte finns några nationella beredskapslager av livsmedel eller någon plan för distribuering och beredning av livsmedel i händelse av en allvarlig samhällsstörning.

Hur ser kommunernas ansvar ut kopplat till försvarsmakten i händelse av höjd beredskap, katastrof eller kris/krig?

 Då är det vårt ansvar, utöver att upprätthålla vår ordinarie verksamhet, att stötta försvarsmakten med t ex matlagning och distribution av mat.

I mångt och mycket handlar många frågor med koppling till beredskapsarbete av den här typen om varifrån vår mat kommer och hur den transporteras till oss. I Mälardalen där vi befinner oss finns det väldigt fina förutsättningar för lokal livsmedelsproduktion. Hur ser möjligheten att försörja sig med lokala livsmedel ut för er i Södertälje? Och på andra håll i landet?

 I nuläget så är förutsättningarna tyvärr inte de bästa, då produktionen från t ex frukt- och grönsaksodlingar är väldigt låg i relation till antalet människor som bor här, samt att vi saknar stora delar av den infrastruktur som skulle behövas för att förädla råvaror. På den nationella fronten ser det bättre ut, men vi nyckelaktörer i livsmedelskedjan behöver ta ett samlat grepp för att öka livsmedelsförsörjningen här i landet. Här har den offentliga måltiden en nyckelroll att spela i att i möjligaste mån komponera sina menyer utifrån lokalt producerade råvaror.

En annan generell problematik vi i dagsläget har i Sverige, är att jordbruket till stor del är beroende av importerade insatsvaror som t ex mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel för sin odling.

Även här har offentliga måltider en nyckelroll att spela genom att upphandla KRAV-certifierade eller EU-ekologiska livsmedel, för att på så sätt bidra till att öka den typen av odling.

I det utkast till kommande beredskapshandbok som Livsmedelsverket just har släppt så står det att “En robust verksamhet som klarar olika typer av störningar är det viktigaste bidraget till ett civilt försvar.“ Hur arbetar man bäst som kommun för att vara beredd på den typ av störningar det nu handlar om?

Att som kommun själva ansvara för driften av den offentliga måltidsverksamheten inom skola och äldreomsorg väger tungt, då vi har en garant i att måltidsproduktionen fortsätter oavsett vad. En privat aktör kan alltid hävda force majeure eller välja att sälja till den som betalar mest. Kommunen skapar då dessutom en robusthet i att kunna bygga upp en långsiktig beredskap när det kommer till måltidsförsörjningen, där man kan säkerställa en rutin för det samordningsansvar kommunen har både internt och mellan de offentliga och privata livsmedels- och måltidsaktörerna.

I beredskapsarbetet, åsidosätts då värderingar som hälsa och hållbarhet som annars är centralt i de offentliga måltidsverksamheterna?

Nej, vi har ju ett ansvar att fortsätta bedriva vår verksamhet som vanligt så långt det är möjligt. Samtidigt, beroende av hur pass allvarlig störningen är, så kommer vi behöva göra prioriteringar utifrån de förutsättningar vi har, där tillgång till att det överhuvudtaget finns något att dricka och äta är det mest grundläggande.

Kan du ge ett praktiskt exempel på hur ni arbetar med måltider till de som anländer som flyktingar till Södertälje, just nu i många fall från Ukraina?

Vi har just nu ett tretal tillfälliga boenden avsedda för flyktingar från Ukraina. Personalen på boendena handlar in livsmedel till frukost och mellanmål och vad gäller luncher och middagar, så har kommunen ett cateringavtal med en lokal restauratör som tillagar och levererar dessa.

Kan ni uppleva emotionella och kulturella utmaningar med att förse nyanlända med måltider? Hur hanterar man i så fall dessa?

I början så var det en del synpunkter på maträtterna – i Ukraina är det t ex vanligt att man äter mycket soppor och generellt mer grönsaker än här i Sverige, men det var inga problem för restauratören att anpassa menyerna så vi upplever att det flyter på bra nu.

Vad är enligt dig nycklarna till att lyckas med sitt beredskapsarbete?

Beredskapshandboken publiceras ju i höst och den kommer vara ett värdefullt stöd för oss i det här området. Men i väntan på den, så skulle jag rekommendera att man, om man inte redan gjort det, tar kontakt med beredskapssamordnaren i sin kommun för att komma igång genom att t ex börja med att uppdatera sin kontinuitetsplanering.