Hej Inna och Filipa! Vi börjar med grunderna - den här intervjun kommer läsas av många som kanske inte är bekanta med begreppet hälsoekonomi. Hur skulle ni förklara ämnesområdet i korta drag?

Filipa: Egentligen skulle man vilja satsa på allt som funkar, men verkligheten är att det inte finns obegränsade resurser. Man måste prioritera det som fungerar bäst med de pengar som vi har - då kan hälsoekonomi ge viktig information till de som måste fatta beslut om vad de ska satsa sina resurser på.

Inna: Det finns en relation mellan vinst i hälsa och satsade pengar och det är det som hälsoekonomer tittar på. Hälsovinster kan uttryckas i olika termer - som minskad sjuklighet, minskad förekomst av vissa sjukdomar och/eller förbättrad livskvalitet.

Vi går över till en stor och svår fråga. Vad upplever ni är det största hälsorelaterade problemet i Sverige idag?

Filipa: Hälsolitteracitet, man kanske inte tänker på det så ofta men det är väldigt avgörande för vilka beslut som relateras till vår hälsa. Det är avgörande för vilka beslut vi fattar och hur vi lever våra liv. I Sverige är hälsolitteraciteten ganska hög i jämförelse med andra länder i Europa men ändå någonting vi behöver satsa på - särskilt inom vissa grupper i samhället. Jag tänker också på livsstilsrelaterade sjukdomar, och hur de kopplas till fetma, olika kardiovaskulära problem och ökad dödlighet och sjuklighet.

Inna: Det är ingen stor nyhet att 70% av alla livsstilsrelaterade sjukdomar kan förebyggas, och man vet att matvanor, fysisk aktivitet, rökning och alkohol är de största riskfaktorerna och att de kan påverkas. 40% av kroniska sjukdomar kan förebyggas, men om man tittar på satsningar på olika områden så satsar man nästan 70% på behandling och bara 0.1% på förebyggande insatser.

Vi vet från många studier och sammanställningar att hälsan i vissa aspekter i Sverige blir allt sämre, exempelvis gällande livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes typ-2, cancer och kardiovaskulär sjukdom. Denna information finns tillgänglig för våra beslutsfattare, men trots detta görs relativt lite vad gäller sjukdomsprevention i Sverige idag.

Vad önskar ni att alla beslutsfattare hade för kunskap kring hur de kan förbättra folkhälsan?

Inna: Satsningar kring matvanor skapar inte vinst imorgon, det blir vinst om några år när alla blivit bekanta med det. Det finns ett tydligt exempel med rökning där man har satsat i trettio år, och först nu ser effekt med minskat antal fall av hjärtinfarkt och att vi lever längre. Här ligger hindret, att beslutsfattare måste förstå att det är långsiktiga satsningar.

Filipa: Så hur kommer egna politiska intressen in i bilden? Även om de har information och förstår att det är viktigt att satsa på preventiva insatser för att de kommer att ge många vinster i längden, och att de behöver spendera en del av budgeten nu, så har de bara en mandatperiod på sig att se fördelarna.

Inna: Då måste vi öka trycket från samhället. Med exempelvis rökning finns många frivilliga rörelser, läkare och andra grupper som trycker på, och politiker behöver känna det trycket från samhället. Då kan vi hälsoekonomer hjälpa till genom att visa att det lönar sig i längden. Politiker vill bli omvalda, och då måste vi som medborgare trycka på för förändring.

Filipa: Vi behöver samtidigt fortsätta skapa evidens, för det är mycket som redan görs i rutinverksamhet som inte utvärderats än. Det är viktigt att veta vad som funkar, hur det funkar och för vem det funkar, så vi vet vad vi ska fortsätta satsa på och vad vi ska ersätta med något som funkar bättre.

Vi fortsätter med en fråga om jämlikhet kopplat till hälsa, för Sverige idag har som ni ju båda vet stora hälsomässiga klyftor mellan grupper, av olika skäl. Vad är, i er mening, orsaken till detta och det största hindret för att sluta dessa klyftor?

Filipa: Jag antar att det finns en ojämn fördelning av utbildning och inkomst i befolkningen och att det har påverkan på hur människor lever. Jag vill nämna hälsans bestämningsfaktorer av Dahlgren & Whitehead (ovan). Vi kan direkt som samhälle satsa på dessa bestämningsfaktorer och rikta insatser för att förbättra levnadsvanor i vissa grupper. Sedan kan vi satsa på att förbättra livsvillkor i befolkningen, att försöka förbättra hälso- och sjukvård och försöka rikta det till olika grupper beroende på behov.

Inna: Det som är svårt är att nå dessa grupper, och det hänger ihop med hälsolitteracitet. Man måste satsa speciellt på dessa grupper och göra insatser som är uppbyggda för att passa respektive målgrupp.

Filipa: Om vi inte anpassar våra insatser till målgruppen så kan vi bidra till att förstärka dessa klyftor i grupper som inte har det lika bra, som har problem med att ta sig till hälso- och sjukvård till exempel. Man behöver också kunskap om vem som behöver något mest så att vi vet hur vi ska anpassa våra insatser.

Vi behöver alltså kunskap om hur väl insatser fungerar och vilka grupper som har störst behov av dem, vilket leder oss över till nästa fråga. I egenskap av forskare, vad är er syn på möjligheten att driva studier som kan ge evidens för hur hälsosamma levnadsvanor påverkar såväl enskilda individer, sjukdomsdiagnoser och samhällsekonomin som helhet?

Filipa: Jag tror att det är många studier som pågår i Sverige som tittar på just effekter av hälsosamma levnadsvanor, det är många som vill satsa på det inte bara på nationell nivå utan också på kommunal och regional nivå. För forskare finns det olika typer av finansiärer som inte är direkt kopplade till staten: Vetenskapsrådet, Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd), Vinnova (Verket för innovationssystem) och frivilligorganisationer som vill ge pengar till forskare för att utvärdera det som redan finns på plats men också för att ta fram nya strategier, program och insatser. Det som behövs är data och att man skapar rätt strukturer för att kunna implementera forskningen i samhället.

Inna: Jag tycker att det som saknas är kommunikation mellan forskningsvärlden och praktiker. Det finns massor av evidens som praktiker inte har någon aning om, den dialogen måste utvecklas.

Filipa: Det som forskare egentligen vill är att den evidensen som de skapar, resultatet från deras studier, tillämpas i praktiken så att det förbättrar samhället på något sätt. Men om man inte utgår från människors behov, det som verkligen behövs och går att genomföra, så missar man varandra. Det man gör måste vara förankrat i verkligheten. Satsa därför på att förbättra relationen, kommunikationen och samarbetet mellan forskare och praktiker.

Den här intervjun kommer bland annat att läsas av personer som arbetar praktiskt med mat i offentlig verksamhet. Hur skulle ni som hälsoekonomer se på deras roll för att förbättra folkhälsan?

Filipa: Spontant tänker jag på att de själva kan försöka se till att de implementerar evidensbaserade insatser så att de vet att det de arbetar med i sin vardag är evidensbaserat, att det förbättrar hälsa och är en kostnadseffektiv strategi. Och att de själva har möjlighet att utvärdera sina egna verksamheter.

Inna: Kunskap är jätteviktigt! Att de är säkra på att det de satsar på är bra för hälsan och effektivt.

Till sist - hur ser ni på anställda i offentlig verksamhet som arbetar med planering och tillagning av måltider och deras roll för folkhälsoutvecklingen?

Inna: Jag har tänkt på precis den gruppen. Det är viktigt att de vet att de gör en jätteviktig insats, och att det är viktigt att de har kunskap om vilken mat som är bra så att de kan motivera sina beslut. Det är viktigt att stärka känslan av att de påverkar folkhälsan.

Filipa: De har en stor möjlighet att påverka. Det är alltid en balans att göra en hälsosam meny med tanke på de pengar som finns, och att också välja mat som folk vill äta. De människor som jobbar praktiskt med mat har stor möjlighet att påverka folkhälsa, människors livskvalitet och hälsa!