Hej Emelie, Livsmedelsverket gjorde den här undersökningen för att få insyn i ungdomars förutsättningar att välja hållbart och hälsosamt i vardagen. Varför är det viktigt att kartlägga?

Jo, genom att ta reda på hur ungdomars förutsättningar att äta hållbart ser ut idag kan vi tydligare se vad som behöver förändras i de matmiljöer där barn och unga vistas - åtgärder som krävs för att nå en hållbar framtid och lösa flera av våra samhällsutmaningar. Livsmedelsverket har i uppdrag att göra det lättare att välja mat som främjar hälsan och miljön, inte minst hos barn och unga. Ohälsosam mat är, efter tobak, det som mest orsakar ohälsa och förtida död i Sverige idag. Att våra matvanor inte heller bidrar till en miljömässigt hållbar utveckling gör det nödvändigt att ställa om så att det hållbara valet både är enkelt, attraktivt och finns inom räckhåll. Vuxna formar barn och ungas livsmiljö. Därför behöver vi ta ansvar för att den miljö som barn vistas i gynnar dem!

Det här gjorde ni genom att kartlägga matmiljön i och omkring 800 skolor. Hur genomfördes arbetet?

Ett nationellt representativt urval av 400 gymnasie- respektive 400 högstadieskolor gjordes utifrån huvudmannatyp, geografisk position, socioekonomiska förutsättningar osv. Skolorna fick sedan besvara ett antal enkätfrågor som togs fram av Livsmedelsverket.

Om vi delar upp resultaten i rapporten lite och först pratar om skolluncherna. Har svenska skolungdomar samma tillgång till en näringsrik lunch runt om i hela landet?

Ja, vi har inte sett några geografiska skillnader i den här kartläggningen om man har rutiner för att säkerställa näringsriktigheten eller inte.

Undersökningen visar att runt hälften av skolorna i undersökningen har snabbmatsrestauranger inom en radie på 500 meter. Ser man skillnad på hur många ungdomar som äter skollunchen mellan de skolor som har och inte har billiga lunchalternativ i närheten?

Nej, eftersom få skolor har koll på om eleverna äter i skolrestaurangen eller går någon annanstans så kan vi heller inte se om det finns några samband kopplat till matutbudsställen i närheten. Men vi kan anta att matställen i skolans närhet riskerar att konkurrera med skolrestaurangen, om det är fritt fram att göra vad man vill under lunchen. Bara runt 12 procent av högstadieskolorna har obligatorisk skollunch, dvs någon styrning att eleverna faktiskt går och äter den maten som redan tillagats för deras skull, som både är näringsriktig och kostnadsfri. Det är vanligare att det finns regler kring närvaro under lunchen och att inte ta med sötsaker till skolan bland fristående skolor än bland kommunala.

Hur ser det ut med tillgången på frukost i skolorna? Är det något som erbjuds och planeras den efter samma standard som skollunchen?

Det ser väldigt olika ut, både om det finns frukost och om den är näringsmässigt bedömd. Här är det inte samma rutiner som när man planerar lunchen, det står klart. Men vi ser också att det är dubbelt så vanligt med frukost på skolor med elever som har socioekonomiskt sämre förutsättningar, vilket är mycket positivt. För de här eleverna, som kanske inte har samma möjlighet att äta frukost hemma, kan en frukost på skolan ge bättre ork att lära.

Om man läser rapporten ser man ändå att det område som fortfarande har störst utvecklingspotential är skolkafeterian. Framförallt på gymnasieskolor är sötsaker mer regel än undantag. Vad tror du är nyckeln till att utbudet här ska skifta till att vara både mer hälsosamt och hållbart?

Styr upp sortimentet i skolkafeterian, det är inte rimligt att sötsaker finns tillgängligt nästan dagligen. Inkludera alla måltider, även kafeteriautbud, i kommunens måltidspolicy eller strategi. Här har ju skolan ännu en chans att bidra till hållbar konsumtion genom att köpa in ett gott och hållbart sortiment. Stöd kring det finns i Livsmedelsverkets nationella riktlinjer.

Engagera eleverna – vad vill de ha i skolkafeterian? Utlys en tävling där ett gott, miljösmart och hälsosamt alternativ vinner. Och prissätt så att alla har råd att köpa det.

Om gymnasiets måltider hade omfattats av skollagens krav på näringsriktighet, hade det kanske ”spillt” över även på kafeteriautbudet – så tolkar vi ju resultatet att det ser bättre ut bland högstadieskolorna. Något annat som kartläggningen har visat är att ungdomarna inte har så många chanser att påverka utbudet, skolan kan bli bättre på att tillvarata ungdomars åsikter och förslag kring matutbudet i skolan. Många är engagerade i både miljö och hälsa och vill kunna köpa något ”som man blir mätt på”.

När ni på Livsmedelsverket genomför en sån här rapport, vad följer då som nästa steg? Hur tar ni arbetet med insikterna vidare?

Steg ett är ju att sprida resultaten och öka kunskapen om vad som hindrar en hållbar konsumtion bland unga. Sedan följer ett långsiktigt arbete för att förbättra nuläget. Det handlar om hur vi kan förändra på policynivå och göra de förändringar som är inom myndigheternas ansvarsområden. Sedan handlar det om att se vilka förändringar som kan göras på lokal och regional nivå och stötta en sådan utveckling. All ny kunskap har vi med oss när vi ska prioritera satsningar och åtgärder som är mest effektiva för att förbättra ungas förutsättningar till hållbara matvanor.

Om du skulle ge tre konkreta tips/förslag till de som arbetar med måltider i skolan och utbudet i kafeteriorna baserat på rapporten, vad skulle det vara?

1. Kroka arm med skolchefen/rektorn och lyft resultaten i rapporten. Ta reda på vad som behöver förändras för att ge ungdomar i er kommun bättre förutsättningar att äta hållbart.
2. Ta fram gemensamma riktlinjer för vad som ska gälla kring måltider och utbud under skoldagen och involvera elevrådet i förslag och beslut – ta stöd av Livsmedelsverkets nationella riktlinjer för måltider i skolan.
3. Erbjud frukt till alla elever under hela skoldagen och fundera på vilka möjligheter det finns att börja första lektionen med frukost!