Hej Emelie, Livsmedelsverket lyfter i riktlinjerna vikten av att se måltiderna som en prioriterad del av vården – kan du förklara vad det innebär?

En patient som inte har ätit och druckit ordentligt har sämre förutsättningar att tillfriskna och tillgodogöra sig annan medicinsk behandling. Därför är maten grundläggande för patienter på sjukhus, inte minst för de som är extra sköra, riskerar undernäring eller redan är undernärda. Idag ses måltider ofta som en serviceinsats vid sidan av vården, men maten behöver få samma status som medicinen.

Ett återkommande begrepp är personcentrerade måltider, vad innebär det i praktiken och varför är det viktigt? Och hur anser ni att den här typen av erbjudande genomförs på bästa sätt?

Vi lyfter behovet av individanpassade måltider, som utgår från individens behov och önskemål samt att arbetet med måltiderna kan utgå från det som idag är ett erkänt begrepp inom vården, nämligen personcentrerad vård. Personcentrerad vård handlar om att inkludera den som är sjuk i hur vården om hen planeras och utformas och tillvarata hen som en beslutsför person, snarare än ”bara” som en passiv patient. Att ha ett sådant angreppssätt kring måltiderna handlar inte om att erbjuda en à la carte-meny, utan om att öka förutsättningarna för att måltiderna ska uppskattas av patienten, ätas upp och bidra till tillfrisknandet istället för att slängas. Det handlar om att skapa trygghet för patienten, att låta patienten få information om måltiderna, att bli tillfrågad om saker som rör måltiderna och att själv få vara med och styra när måltiden ska ätas.

Måltiderna i vården lyfts också fram som en del i arbetet för en jämlik hälsa, vad menas med det?

Inom alla offentligt finansierade verksamheter borde hållbara och hälsosamma måltider vara ett minimikrav, eftersom det är ett styrmedel som möjliggör bättre hälsa och matvanor och ger alla människor samma möjlighet att äta något som de mår bra av i offentliga miljöer. Den nationella folkhälsopolitiken går ut på att det ska finnas förutsättningar för jämlik hälsa i vårt samhälle och många regioner har egna nedbrutna mål kring hur sjukvården ska hjälpa till och förebygga ohälsa. Vilken mat som finns tillgänglig på sjukhusen är viktig, både ur hälsoaspekt men har även ett viktigt signalvärde. Ett sjukhus som välkomnar besökare med godishyllor i huvudentréns kiosk blir inte trovärdig i att bedriva hälsofrämjande sjukvård, även om det såklart ska vara möjligt att köpa något festligt till någon som är sjuk. Så det handlar både om vad som serveras vid sjukhussängen, men även är tillgängligt för besökare, personal och studenter i restauranger, kiosker och vid stora konferenser.

Det finns en viktig pedagogisk potential i sjukhusmåltiderna, för att ge kunskap kring hälsosamma kostvanor även efter sjukhusvistelsen. Hur ser ni att vårdpersonalen kan axla det här viktiga uppdraget på bästa sätt?

Även om ”hälsosam mat” kan vara olika för olika patientgrupper - sköra äldre, barn, medelålders med livsstilssjukdomar eller nyförlösta mammor - finns potential att använda måltidstillfället under sjukhusvistelsen till att prata om maten på tallriken och koppla det till hälsan. Såklart har dietisterna en nyckelroll här, men de räcker inte till. Här ser jag att det är viktigt att det för det första finns en grundkompetens om bra matvanor hos all vårdpersonal som träffar patienter, liksom att vårdpersonalen har insyn i vad som händer i köket, vad som finns på menyn och i vilken grad köket kan trolla för att tillgodose individuella behov och önskemål hos patienten. Redan på menyplaneringsstadiet kan en pedagogisk aspekt tas med, kanske en enkel märkning på menyn vilken rätt som näringsmässigt passar olika patientgrupper. Men utan förutsättningar för vårdpersonalen - som tid, kunskap och ett tydligt uppdrag, kommer inte arbetet med måltiderna att prioriteras högre än hur det ser ut idag, tyvärr!

Många patienter som vistas längre tid på sjukhus har svårt att äta, de kanske lider av undernäring eller riskerar att bli undernärda. Hur ska det här bemötas enligt riktlinjerna?

I den bästa av världar bedöms och kartläggs patientens behov och önskemål kring mat och nutrition redan vid inskrivningen. Det kan handla om risk för undernäring eller andra nutritionella risker som behöver tas om hand, följas upp med ett måltidsutbud som matchar behoven och utvärderas – hur fungerar måltiderna, liksom den övriga vården och hur svarar de mot patientens behov och önskemål? Att skapa en meny som passar olika behov och ger variation är en utmaning men ett brett utbud av näringstäta smårätter som går att kombinera på olika sätt kan vara ett sätt att få till en flexibilitet. Att ha en meny som även tilltalar ”långliggare” är en utmaning för många, eftersom de flesta patienter är inskrivna några få dagar vilket inte kräver samma variation i menyn. Men jag tänker att det är viktigt att ge patienterna möjlighet att tycka till och ha en dialog med köket om hur man upplever maten, särskilt de som vistas på sjukhuset en längre tid.

Måltidsmiljön kan vara en utmaning för många patienter som vistas på sjukhus, men anses också vara en avgörande del av arbetet med måltider i vården. Varför är det viktigt att fokusera på måltidsmodellen?

Det är en utmanande uppgift att lyckas skapa en positiv måltidsupplevelse för sjuka människor i en miljö som många förknippar med oro, smärta och obehag. Desto viktigare då att alla delar kring måltiden får bidra till att göra måltiden så positiv som möjligt - och där utgör måltidsmodellen ett konkret verktyg för att maxa förutsättningarna för en bra måltid. Här kan man ju med fördel använda de riktlinjer som finns kopplat till varje pusselbit och bryta ner dem så att de passar den egna verksamheten.

Vad skulle du säga att grundförutsättningarna för bra måltider i sjukhusmiljö är?

1. Tydliggör ansvar och möjliggör samarbete över organisationsgränserna. Bra måltider kräver en organisation med tydligt mandat att driva utvecklingen framåt och som möjliggör dialog och samarbete mellan olika verksamheter och yrkesgrupper. Tydliggör ansvarsområden för alla berörda yrkesgrupper, exempelvis genom arbetsbeskrivningar och måltidsrutiner. Se till att vårdpersonalen har tid för måltidsarbetet.
2. Sätt mål och följ upp resultaten. Fastställda mål kring måltiderna i exempelvis styr- och policydokument är viktiga för att skapa en gemensam målbild för alla inblandade kring upphandling, tillagning, servering och patienternas nutritionsstatus. Följ kontinuerligt upp och utvärdera måltidernas kvalitet och hur mycket patienterna äter, för att säkerställa att måltiderna uppskattas och tillgodoser patienternas behov.
3. Säkerställ medarbetarnas kunskap och kompetens kring måltider. Nutritionsomhändertagandet på sjukhus ställer krav på kompetens inom många olika områden. Skapa en verksamhet med kompetent och engagerad personal i alla led. Avsätt tid för kompetensutveckling och ge stöd för gemensamma diskussioner om förhållningssätt och rutiner kring måltiderna.
4. Erbjud måltider anpassade till individuella behov. Det finns inte en universallösning som passar alla patienter. Måltiden ska baseras på en personcentrerad bedömning. Genom att utgå från individens behov och önskemål främjas aptit och matglädje. Erbjud ett genomtänkt, varierat och aptitretande utbud av rätter i olika portionsstorlekar, med olika energi- och näringstäthet, anpassade för många typer av patienter och tillgängliga dygnet runt. Låt verksamheten genomsyras av flexibilitet, lyhördhet och delaktighet.
5. Se till helhetsperspektivet på måltiden − använd Måltidsmodellen. En måltid är mycket mer än själva maten på tallriken. Måltidsmodellen ger ett helhetsperspektiv på bra måltider och kan användas som grund för styrdokument och uppföljning av måltiderna på sjukhus.

Vilka praktiska verktyg finns för vård- och servicepersonal att ta hjälp av i

Det finns många praktiska verktyg, men en del kan kräva lite diskussion och att man tolkar dem i den egna regionen efter de förutsättningar man har. Tallriksmodellerna baserade på olika aptit och aktivitetsnivå kan användas som pedagogiskt stöd när man pratar om matvanor med patienter, bilagan med dygnets alla måltider ger en bra guide till de avdelningar som tar hand om många äldre och sköra patienter med risk för undernäring. Där finns till exempel konkreta tips på hur man kan förstärka mellanmålen med extra energi och näring. Sedan har vi tips från Handboken för minskat matsvinn, som alla kan anamma för att inte slänga mat i onödan. Och så har vi, som sagt, riktlinjerna för varje pusselbit i måltidsmodellen – som kan användas som checklista eller som tematiska fokusområden, stöd för uppföljning eller vid utformandet av policyer.

Vilka är dina bästa tips till sjukhusen på hur de ska komma igång med att arbeta efter de nya riktlinjerna?

För det första tror jag det är viktigt att få en bild av hur måltiderna funkar på sjukhusen, annars är det svårt att se vad som behöver förbättras - få har ett helikopterperspektiv. Varför inte bjuda in vårdpersonal på studiebesök i köket, en del sjukhus arrangerar provsmakning av menyn bland sjukhusets personal. Det är ett lysande exempel på hur man kan berätta vad man gör i köket, vilket är viktigt för patientens måltidsupplevelse eftersom vårdpersonalen är kökets förlängda arm. Sedan finns det många intressen och perspektiv på mat och nutrition vilket styr sjukhusens prioriteringar. Då är det viktigt att skapa en gemensam bild inom regionen eller på sjukhuset, där även sjukhuschefen involveras, om vad man vill med måltiderna. Här kan man inspireras av och ta riktning mot Livsmedelsverkets nationella riktlinjer och bryta ner till egna styrdokument som förankras i beslutsleden. Då är det lättare att identifiera vilka glapp som finns och vad som behöver göras av vem för att nå dit. På vårdavdelningar, tillsammans med kostombud eller måltidsvärdar, kan man utgå från någon av delarna i måltidsmodellen och fokusera på hur man kan förbättra ett område i taget. Samverkan mellan måltidsorganisation och hälso- och sjukvård är nyckeln.