Hej Naman – det känns jättekul att få utse dig till månadens inspiratör i januari. Vi har lyssnat till dig när du pratar om dina hjärtefrågor vid flera tillfällen och vet att du verkligen brinner för det här. Varifrån kommer ditt engagemang? Och hur kommer det sig att du valde att bli dietist från första början?

– Hej, tack vad fint att bli utnämnd till detta. Det är så kul att få lyfta viktiga frågor och få inspirera. Jag har nog alltid varit intresserad av mat och hälsa. Jag gick hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet och fick via en lärare där möjligheten att få gå bredvid en dietist ett par dagar på sjukhuset. Där insåg jag hur jag kunde kombinera dessa två intressen i ett framtida yrke.

Mitt driv kommer också från en känsla av att alla ska ha möjlighet till samma nivå av vård och möjlighet att främja sin egen hälsa. 

Varför är det så viktigt att lyfta den hälsofrämjande potentialen i måltiderna som serveras på våra sjukhus och inte bara arbeta för att förebygga undernäring?

– Våra offentliga måltider är väldigt unika. Vi har via dem över 3 miljoner möjligheter varje dag att främja hälsa och hållbarhet. Genom att visa och erbjuda måltider som är hälsosamma och hållbara har vi möjlighet att påverka folkhälsan på riktigt. Självklart ska sjukhusen vara en del av detta. Vi ska naturligtvis arbeta för att både förebygga undernäring och förebygga sjukdom. Genom att arbeta med båda delarna kan vi nå alla som besöker sjukhuset och främja hälsa oavsett underliggande orsak. 

Hur arbetar du och dina kollegor i DRF för att nå ut med det här budskapet?

– Jag arbetar dels i projektgruppen där vår uppgift är att arbeta med att förebygga sjukdom och främja hälsa, dels är jag med i styrelsen för Sektionen inom Gerontologisk och Geriatrisk Nutrition (SiGN).

I projektgruppen har vi genom åren tagit fram utbildningar, material, workshops med mera till både vår egen yrkeskår, andra professioner som träffar patienter, politiker och beslutsfattare. Vi har även samarbetat med en rad olika aktörer som har samma mål: att främja folkhälsan. Vi arbetar även för att maten ska få ett större utrymme i debatten om folkhälsa då våra matvanor är den näst största riskfaktorn för förlorade år på grund av sjukdom och för tidig död. 

I SiGN arbetar vi med geriatrisk nutrition och då är fokus ofta just att förebygga undernäring. Vi har de senaste åren breddat våra samtal till att inkludera även de friska äldre då den gruppen växer störst i antal i vårt samhälle.  

Vilka är de största riskerna med våra matvanor idag?

– Om man tittar på Global Burden of Disease som är en återkommande studie där man undersöker påverkbara riskfaktorer för förlorade år och för tidig död ser man att i Sverige och globalt hamnar matvanor på en andra plats, precis efter tobak. Det vill säga att det finns inga andra påverkbara riskfaktorer som är högre. Går man in djupare på vad i våra matvanor som påverkar mest är det att vi äter för lite fullkorn, baljväxter, fibrer, frukt och grönt och för mycket av rött kött, salt och sötade drycker. 

Vad kostar felnäring samhället?

– Det är svårt att räkna på och mitt enkla svar är att vi inte riktigt vet. Om man använder en jämförelse som har gjorts i Storbritannien (Eila and Stratton) så uppskattas undernäring, övervikt och fetma (obesitas) kosta samhället i Storbritannien ca 20 miljarder pund.  

Under 2020 kom Livsmedelsverket med nya riktlinjer för hur måltiderna ska kunna användas som en integrerad del av vården. Upplever du att dessa används och har fått genomslag i regionerna?

– Jag tror att de har fått ett stort genomslag i köksorganisationerna runt om i regionerna och används flitigt, men kanske inte har fått lika stort genomslag som man hade hoppats på i vårdorganisationerna. Även om alla i vården får tillgång till dessa riktlinjer prioriteras de inte så högt som man skulle önska att de gjorde.   

Vilka är de största utmaningarna för att lyckas implementera hälsofrämjande måltider i vården?

– Jag tror att man måste ge matvanorna och det förebyggande arbetet mycket mer utrymme. Av hela budgeten som hälso- och sjukvården får är endast 3 % avsatt för prevention. Detta trots att ca 80 % av sjukdomsbördan kommer från kroniska sjukdomar där vi hade kunnat förebygga 90 % av alla typ 2 diabetes, 80 % av kardiovaskulära sjukdomar och cirka 40 % av all cancer genom våra matvanor. 

I en kartläggning som Livsmedelsverket släppte under senhösten skriver man att bristande nutritionskunskap är en utmaning i regionerna, närmare bestämt så här: “I 75 procent av regionerna är upplevelsen att läkare och vårdpersonal inte har tillräcklig kunskap om måltidens betydelse för att förebygga och behandla undernäring. Det är oroväckande – risken är att patienternas nutritionsbehov inte blir korrekt bedömda eller att man inte sätter in rätt åtgärder. Dietisterna bedöms göra ett bra jobb, men vara för få.”

Instämmer du med den här slutsatsen från SLV?

– Jag instämmer till fullo och det är väldigt bekymmersamt. Både läkare och annan vårdpersonal får alldeles för lite utbildning på det här området. Många läkare efterfrågar just detta men ännu innefattar inte deras utbildning tillräckligt mycket om matvanor och nutrition.

När jag läser det här, som lyfter att det inte finns tillräckligt med dietister för att hantera undernäringsproblematik, så inser man att det kan vara en väldigt hög tröskel för att då dessutom hinna infoga det hälsofrämjande perspektivet på maten på våra sjukhus. Upplever du det så? Och varför tror du att det finns ett så stort underskott på dietister?

– Ja, det finns för få dietister för att kunna behandla alla tyvärr. Visst kan vi utbilda fler men jag tror att lösningen är att vi måste lyfta matvanornas betydelse både i vården och samhället och arbeta efter hur stor påverkan de har på hälsan. Det är till exempel orimligt att vi vet att vi kan förebygga så mycket sjukdom med förbättrade matvanor men att endast 3 % av hälso- och sjukvårdens budget går till det preventiva arbetet. Fokuserar vi på det förebyggande och hälsofrämjande i framtiden kanske inte sjukdomsbördan blir så stor som den just nu är.

När det gäller att implementera det hälsofrämjande perspektivet så tror jag att man måste våga lyfta det i sin organisation så att man får sätta av tid till att även träffa de som behöver det av hälsofrämjande skäl. Att man använder det vetenskapliga stöd som finns för att motivera varför man ska arbeta med den gruppen.

Jag har förstått att du sneglar mycket på hur de arbetar med matvanor i vården i Danmark – varför det?

– Jag tycker att de är modigare i Danmark än vad vi är i Sverige. De vågar gå ut med rekommendationer där man inkluderar alla i samhället till att bidra till en bättre hälsa och även en hållbar matkonsumtion. Deras resurser för att kommunicera ut kostråden direkt till befolkningen är större än våra och man vågar testa nya sätt att nå ut, till exempel genom en musikvideo om de ”nya” klimatvänliga kostråden.  

Till sist – om du fick skicka vidare tre konkreta tips till någon som vill börja arbeta med hälsofrämjande måltider på sitt sjukhus, vad skulle det vara? Hur ska man tänka för att komma igång?

1. Erbjuda utbildningar om matens betydelse för hälsa riktat till personalen
2. Se över vilka måltider som erbjuds patienter och se hur de kan förbättras, kan man lägga till något på tallriken? Kan man erbjuda andra mer hälsosamma mellanmål?
3. Ställa frågor till patienter för att lära känna dem bättre. Fråga dem hur maten kan bli mer aptitlig och hälsofrämjande för dem