Hej Anna-Karin, det känns helt rätt och väldigt roligt att kunna utse dig till månadens inspiratör i juni! Till att börja med, kan du inte berätta lite om din bakgrund och hur du hamnade på Almarevägens förskola i Järfälla?

– Jag har arbetat inom förskola/skola sedan slutet på 80-talet och när jag flyttade till Järfälla 1998 så började jag arbeta på den närliggande skolan som måltidsbiträde. Där blev jag kvar i 16 år men drömde hela tiden om att kunna få arbeta mer pedagogiskt och utveckla mina idéer. I nov 2019 var jag med och öppnade en ny förskola och sedan dess har jag fått driva mitt arbete med fokus på hållbarhet – idag har jag den högsta ekoprocenten av alla kommunens enheter. Jag har ALLTID hållbarhet i fokus i allt jag gör.

Du har ungefär 100 matgäster på Almarevägen, och lagar en meny där just ditt hållbarhetsfokus är väldigt tydligt, utifrån såväl hälsa som klimat. Vad är nycklarna till ett framgångsrikt hållbarhetsarbete i ett förskolekök anser du?

– Man måste bestämma sig och våga ta steget att förändra. Det bästa är såklart att ta det stegvis för det är väldigt många som inte riktigt förstår varför det är så viktigt. Fördomen att den hållbara maten som man serverar inte skulle vara varken god eller tillräckligt näringsriktig är väldigt vanlig. I sociala medier och bland en del lokalpolitiker så finns det en väldigt stor skepsis som tyvärr oftast grundar sig i total okunskap. Jag har haft turen att få starta ett nytt kök och själv kunna sätta riktningen och har dessutom förmånen att ha fantastiska vårdnadshavare som stöttar mig fullt ut. 

Foto: Milena Grandi

När man följer dig i sociala medier så inser man att dina matgäster verkligen älskar din mat och är otroligt matglada. Varför är det så viktigt att lära barnen äta mycket vegetariskt från en ung ålder anser du?

– Små barn är väldigt mottagliga och nyfikna. Om maten som serveras är god så spelar det ingen roll ifall det är en vegetarisk lasagne eller en traditionell med kött – så då det är ju en ”no brainer” för mig. Jag serverar ju kött en dag i veckan så det är inte enbart vegetariskt, men barnen äter faktiskt mer de vegetariska dagarna. Min tanke är att det är lättare att de vänjer sig med vegomat när de är små, och det brukar inte vara lika svårt att vänja sig vid i den här åldern. Kött kommer de få i större utsträckning när de börjar skolan, och då kan det vara mer av en utmaning. Hållbar mat är det ju trots allt bara om den hamnar i magarna.

Många föräldrar med små barn skulle nog ändå aldrig våga ställa fram den mat du serverar dina små matgäster, har du några tips du skulle vilja skicka med hem till middagsborden?

– Byt vanlig färs mot växtbaserade alternativ. Det finns så många bra produkter man kan använda istället och till exempel i en lasagne eller taco så märker man inte om det är en växtbaserad färs – för det handlar ju om kryddning och tillbehör till största delen. Soppor är perfekt att laga vegetariskt också. 50/50 är ju den nya grejen nu också, där man byter ut hälften av det animaliska proteinet mot växtbaserat. En köttbulle behöver inte vara helt vegetarisk utan kan som exempel vara 50% av ärtfärs. Våga testa bara.

Måltidspedagogik känns som en väldigt naturlig del av din matlagning, men du har valt att lämna över den undervisande rollen till en liten liten kollega. Kan du berätta om hur idéen till kockmusen uppstod?

– Haha! Ja det där kom efter julen 2021 då jag hade en sån där Nissedörr vid mjölkbaren i matsalen och en kocknisse bodde där. Efter jul slog tanken mig att varför ta bort den? Så när Nissen flyttade ut så flyttade kockmusen Ratita in och startade en musrestaurang som öppnar på kvällen – och då blir allting på riktigt. Min tanke var att använda henne som ett verktyg att kommunicera hållbarhet med barnen. När man själv står och pratar så tappar de snabbt fokus så istället får barnen brev från kockmusen med frågor som de får diskutera i samlingen med sina pedagoger. På så sätt får de själva fundera och tänka ut svaren, och ofta skriver de små brev tillbaka. Ratita kan till exempel ställa frågor som ”vad ÄR vegetarisk mat för något?”, ”mina gäster vill helst bara äta tårtor och bullar så hur kan man göra för att de ska våga äta grönsaker?” eller en utmaning att minska matsvinnet. När frågorna kommer från henne så är det viktigt för dem att svara för de tar det på stort allvar. Själv fick jag en helt ny hobby, för allt som finns i restaurangen tillverkar jag i miniatyrformat av bland annat fimolera. Det finns allt möjligt i matväg – grönsaker, serviser med mera. Varje dag serverar hon samma mat där som barnen äter till lunch.

Det bor även en frysdrake som heter Rimfrost i vårt frysrum som barnen bara älskar, trots att hon är osynlig för hon är så blyg. Hon tappar dock drakfjäll. Så varje dag vill barnen titta in i frysen för att få med sig ett fjäll och lyssna på hur hon väser, fräser och knackar när vi stänger dörren. Jag klipper små bitar av blålilasilver tyg som drakfjäll. Det är ett fantastiskt sätt att få även de allra blygaste och försiktigaste barnen att våga komma ut i köket och känna sig trygga. Även Rimfrost skriver brev ibland.

Vilka möjligheter ser du i att använda maten som verktyg i undervisningen både i förskolan och i skolan?

– Att skapa nyfikenhet och matglädje genom måltidspedagogik passar alla åldrar – till och med inom seniormåltiden. Genom till exempel sapere-metoden så utforskar man mat och livsmedel med alla sina sinnen. Månadens grönsak är jättebra och minikockar i köket är något femåringarna ser fram emot.

Allt detta sammantaget ledde till att du vann titeln “årets förskolekök” vid White Guide Junior under hösten som gick, och du har även ett par år tidigare varit nominerad till det fina priset. Vad är det som gör att du orkar hålla en så hög nivå utan att vika av?

– Jag drivs av utmaningen att utvecklas och förändra saker till det bättre. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle ha en chans att vinna, men det viktigaste är deltagandet i sig då det är ett superbra sätt att granska sin egen verksamhet. Och idag vill jag gärna inspirera andra att våga. Det finns liksom ingen annan väg att gå än framåt och det går bara om vi hjälps åt – och gör det med gemensamma krafter. Lite i taget öppnar man dörrar. Men framförallt så är ju detta ett så galet roligt och utmanande arbete.

Vi kan inte annat än att instämma. Så avslutningsvis, om du fick skicka med tre tips till dina kollegor runt om i landet på hur man lyckas med att locka barnen till att utforska hållbar mat, vad skulle det vara?

1. Börja med måltidspedagogik. Sapere-metoden är både ett enkelt och roligt sätt att komma igång (se faktarutan längst ner i artikeln).
2. Få med dig pedagogerna, för du kan inte göra detta ensam.
3. Hitta magin i vardagen.