– Jag började jobba inom offentliga måltider för 29 år sedan, då som ekonomibiträde, och vidareutbildade mig till kock och arbetsledare. Mitt första kök var inom äldreomsorgen, där jag lärde mig mycket om den svenska husmanskosten och de offentliga måltiderna. Under åren har jag även arbetat med skolmåltider men kom alltid tillbaka till köken inom äldreomsorgen, det var många lärorika år.

Delia har de senaste sju åren arbetat inom förskolan och trivs mycket med sitt uppdrag. Hon är också förskolerepresentant och är därmed en stöttande länk mellan förskolan och ledningen.

– Inom den offentliga sektorn tillagar vi minst tre måltider om dagen men vi pratar för lite om mat. Och även för lite om måltidsmiljö som också är en del av upplevelsen. Jag känner mig väldigt priviligierad som nu jobbar inom förskolan. Att jag får vara med under barnens första sex år, uppmuntra dem att smaka på olika råvaror och allt jag serverar. Att också få vara med när de på ett konkret sätt får lära sig att uppleva smaker och bygga upp sin smakpalett. Av just den här anledningen började jag intressera mig för måltidspedagogik.

Delia har ett personlig intresse för mat och lärande och började ganska snabbt se att det fanns förbättringsmöjligheter i arbetet med att använda måltiderna som material för lärande.

Idag finns inte måltidspedagogik i förskolans läroplan, det vill säga ingen inriktning på kost och måltider. Det var då, trots att jag inte kände till måltidspedagogik, som jag började att arbeta med konceptet barn i kök. Barnen kommer till köket och får vara med och hjälpa till och samtidigt bekanta sig med miljön.

Delias intresse och omfattande arbete med barnen uppmärksammades av hennes chef, och hon serverades ett erbjudande om att gå en utbildning inom måltidspedagogik genom Läromat .

– För att bli måltidspedagog måste man klara av sex fördjupningsutbildningar: Sapere-metoden, Frukt & grönt med färg, Laga mat och baka med steg-för-steg-metoden, Pedagogisk måltid, Från jord till bord och Kökets naturvetenskap. Efter dessa kurser följer en sista termin med måltidspedagogik i praktiken, där deltagarna gör övningar med barn, vårdnadshavare och kollegor samt utför ett examensarbete. Huvudfokus är  hur man genom övningar med barnen kan utveckla deras förmåga att kunna ta till sig kunskap om t.ex grönsakernas egenskaper. Måltidspedagogik är inriktat mot just grönsaker och frukt.

I Strängnäs kommun har man en vision om att skapa en hållbar måltid för alla gäster. Varje kök skapar sin egen matsedel utifrån ett frekvensschema, vilket ger både kockar och gäster möjlighet att påverka måltiderna. Skolorna har också en ”snack bar” i restaurangen med rostade baljväxter, grönsaker och olika inläggningar.

– Vi jobbar alla med att minska vårt klimatavtryck. Till exempel drygar ut färsrätter med baljväxter, serverar inget ris i förskolan längre och fokuserar på att servera mycket grönsaker i olika former. Och mycket annat såklart.

Men det har inte alltid varit enkelt. Något av det mest utmanande för Delia har varit att få alla vuxna att se måltiderna som ett tillfälle för lärande – att dessa ska vara spännande, utmanande och skapa nyfikenhet hos barnen.

– Det mest utmanande har varit att förmedla att måltidspedagogik är ett förhållningssätt. Det handlar inte om en viss aktivitet utan är ett sätt att tänka om måltiderna.

Men man kan inte påstå annat att än att Delia varit framgångsrik – nu arbetar man på att införa måltidspedagogik på alla förskolor i kommunen.

– Jag har sett att barnen vågar smaka på nya grönsaker oftare och att de ställer fler frågor om maten. Det finns en öppenhet som är väldigt givande. Dessutom vill barnen komma in i köket och laga mat med mig. Bland de vuxna på förskolan har jag märkt en förändring – de ser att barnen smakar och pratar mer om maten, vilket också har stärkt samarbetet mellan kockar och pedagoger.

Med fria händer och en trollstav i handen skulle Delia gärna förändra förutsättningarna för arbete med maten i förskola och skola i Sverige.

– Jag skulle önska att måltidspedagogik finns i läroplanen både på förskola och skola. Det skulle också finnas utbildningsgårdar där barn och elever kan följa vägen från jord till bord. Det tror jag skulle kunna få barn och elever att få både kunskap, förståelse och respekt för vad vi faktiskt lägger på tallriken. Vilket i sin tur leder till en mer hållbar invånare.