…Proteinsubstitut

Termen "proteinsubstitut" syftar på livsmedel eller produkter som används som alternativ till animaliska proteinkällor. De är utformade för att erbjuda en liknande proteinhalt och kan vara en del av en växtbaserad kost eller användas av personer som av olika skäl väljer att undvika animaliska produkter.

Proteinsubstitut kan vara av vegetabiliskt ursprung och vanliga exempel inkluderar baljväxter som bönor, linser och kikärter, sojaprodukter som tofu och tempeh, samt spannmål som quinoa och havre. Dessa livsmedel kan erbjuda en betydande mängd protein, tillsammans med andra näringsämnen och kostfibrer.

Proteinsubstitut har blivit alltmer populära på grund av ökande intresse för växtbaserade dieter, etiska skäl, hälsosam livsstil och hållbarhetsaspekter. De kan erbjuda en mängd proteinrika alternativ till kött, fisk och mejeriprodukter.

Det är viktigt att komma ihåg att när man väljer proteinsubstitut är det också viktigt att säkerställa att man får i sig alla de essentiella aminosyror och andra näringsämnen som är nödvändiga för kroppens funktion. En varierad kost som inkluderar olika proteinkällor och näringsrika livsmedel är generellt sett att föredra för att se till att man får ett balanserat näringsintag.

…Köttanalog (PBMA – Plant-Based Meat Analogs)

Köttanalog är en annan term för vissa processade proteinsubstitut, som livsmedelsindustrin använder för köttliknande produkter gjorda på vegetariska ingredienser. Köttanaloger eftersträvar ofta att ha vissa estetiska kvaliteter (konsistens, smak, utseende) hos specifika köttyper som korv, skinka, kyckling eller färs. 

…Mikronutrient

Ordet "mikronutrient" hänvisar till en typ av näringsämne som kroppen behöver i små mängder för att fungera optimalt. Mikronutrienter inkluderar vitaminer och mineraler. Trots att de behövs i mindre kvantiteter jämfört med makronutrienter som kolhydrater, proteiner och fetter, är mikronutrienter kritiska för att upprätthålla hälsan och utföra olika biologiska funktioner i kroppen.

Vitaminer är organiska föreningar som hjälper till att reglera ämnesomsättningen och deltar i olika enzymatiska reaktioner. De finns i olika former, såsom vitamin A, C, D, E, K och B-vitaminer som tiamin, riboflavin och folat. Varje vitamin har specifika funktioner och är viktigt för olika aspekter av hälsan, till exempel immunförsvar, energiproduktion eller celltillväxt och utveckling.

Mineraler å andra sidan är oorganiska ämnen som är nödvändiga för att bygga och underhålla strukturer i kroppen och reglera olika processer. Exempel på mineraler inkluderar kalcium, järn, zink, magnesium och kalium. Dessa mineraler spelar en roll i allt från att bygga starka ben och tänder till att stödja nervfunktionen, blodbildning och vätskebalans.

Mikronutrienter erhålls vanligtvis genom kosten genom att äta varierad och näringsrik kost som inkluderar frukt, grönsaker, mejeriprodukter, kött, spannmål och nötter. 

…Biotillgänglig

Termen "biotillgänglig" syftar på förmågan hos en substans eller näringsämne att vara tillgänglig för absorption och användning i kroppen. Det handlar om hur väl och hur effektivt kroppen kan använda och utnyttja näringsämnen som intas genom kosten eller kosttillskott.

Biotillgängligheten beror på flera faktorer, inklusive livsmedlets sammansättning, matlagningstekniker och individuella faktorer hos personen som konsumerar det. Till exempel kan vissa näringsämnen vara mer biotillgängliga i vissa livsmedel eller när de kombineras med andra ämnen.

Biotillgängligheten kan vara avgörande för att säkerställa att kroppen får tillräckligt med essentiella näringsämnen. Om ett näringsämne har låg biotillgänglighet kan det vara svårare för kroppen att absorbera och använda det på ett effektivt sätt, vilket kan leda till näringsbrister.

För att öka biotillgängligheten av vissa näringsämnen kan det vara fördelaktigt att använda olika matlagningstekniker såsom blötläggning, fermentering eller värmebehandling. Dessutom kan kombinationen av vissa livsmedel eller näringsämnen öka absorptionen. Till exempel att äta C-vitamin kan öka järnabsorptionen från vegetabiliska källor.

…Fytinsyra (också kallat fytat)

Järn, zink och andra viktiga mineraler finns i alla fröer – som nötter, spannmål och baljväxter – och är bundna i en kemisk förening kallad fytinsyra. Fytinsyran är växtens sätt att förvara och hålla fast fosfor inför att fröet ska gro och är i sig inte på något sätt farlig. Den agerar dock som en förvaring även för andra mineraler – som järn och zink – och gör att de passerar matsmältningssystemet utan att absorberas av kroppen. Det är olyckligt för oss eftersom dessa livsmedel också är vår största källa till många viktiga mineraler.

Vill man förklara det med kemi-termer: Fytinsyra är negativt laddad och komplexbinder därför positiva joner som järn, zink, magnesium och kalcium. Med processtekniker som surdegsjäsning, fermentering, blötläggning och mältning kan fytinsyran reduceras och på så sätt förbättra tillgängligheten av mineraler.

…Antinutrienter 

Fytinsyra blir en antinutrinent när den landar i våra matsmältningssystem. Antinutrienter är naturliga föreningar som finns i vissa livsmedel och växter som kan ha negativ påverkan på kroppens förmåga att absorbera eller använda näringsämnen. Dessa ämnen är inte farliga på något vis, men kan ha hämmande effekter på näringsupptaget.

Det finns flera sorters antinutrienter, som till exempel lektiner, oxalater och tanniner. 

…Fytas

Fytas är ett enzym som bryter ned fytinsyra som finns i vissa livsmedel, särskilt i spannmål, frön och baljväxter. Fytasens huvudfunktion är att spjälka fytinsyramolekyler och frigöra bundet fosfor och andra mineraler, vilket gör dem mer tillgängliga för upptag i kroppen.

Fytas är särskilt viktigt eftersom fytinsyra kan binda mineraler som kalcium, magnesium, järn och zink och göra dem mindre absorberbara i mag-tarmkanalen. Genom att bryta ned fytinsyra hjälper fytas till att öka tillgängligheten av dessa mineraler och främja deras absorption.

Vissa matlagningsmetoder kan öka fytasinnehållet i livsmedel och därmed öka tillgängligheten av mineraler. Att blötlägga spannmål, nötter eller baljväxter innan de tillagas kan hjälpa till att minska fytinsyranivåerna och göra mineraler mer absorberbara.

…Kötteffekten

Icke-hemjärn, som finns i vegetabiliska livsmedel som spannmål, baljväxter och gröna bladgrönsaker, har vanligen lägre biotillgänglighet än hemjärn, som finns i animaliska livsmedel som kött, fisk och fågel.

Begreppet "kötteffekten" hänvisar till den ökade absorptionen av mikronutrienter, särskilt icke-hemjärn (järn från växter), när det konsumeras tillsammans med kött. Alltså – när kött eller animaliska produkter konsumeras samtidigt som icke-hemjärnrik mat kan järnupptaget förbättras.

Läs mer om protein- och mineralskiftet och debatten kring dessa här