Protein- och mineralskiftet – klimatpåverkan i all ära, men alla de andra miljöfaktorerna då?

2024-02-09

Fokus när det talas om att skifta från animaliskt till mer växtbaserat protein ligger ofta på klimatpåverkan från växthusgaser. Kanske förenklas samtalet till och med till att handla om rapande kossor. Men det finns ett antal andra miljöfaktorer som vi behöver ha i åtanke när vi pratar om framtidens grönare måltider. Den andra delen av vår artikelserie om proteinskiftet fokuserar därför på djurhållningens påverkan på markanvändning, biologisk mångfald och vattenresurser, och hur dessa faktorer påverkas av våra val av livsmedel.

Animalisk produktion ger upphov till flera betydande miljöproblem utöver klimatpåverkan genom utsläpp av växthusgaser. Vilka problem det handlar om varierar beroende på produktionsmetoder och deras omfattning. Dessutom ser problematiken väldigt olika ut beroende på om vi tittar på svenskt eller importerat kött.

I Sverige gynnas den biologiska mångfalden

Det finns också vissa positiva miljömässiga effekter med djurhållning. Framförallt spelar betande djur en viktig roll för att upprätthålla stora delar av vår landskapsmångfald i Sverige. Hotet om utrotning av arter är idag en av de stora utmaningarna för mänskligheten, och i Sverige, samt på andra platser, är många växter, insekter och fåglar beroende av naturbetesmarker för sin överlevnad.

– Den biologiska mångfalden är viktig för allt liv på jorden, säger Amanda Jakobsson, strateg inom hållbarhet och djuromsorg på Svenskt Kött. Ekosystemen är ett samspel mellan många arter av växter, insekter och djur och exakt hur allt hänger ihop är inte kartlagt. Det vi vet är att variationen av växter, insekter och djur är viktig och mångfalden av olika arter är det som kallas biologisk mångfald, eller biodiversitet. Inom livsmedelsproduktionen är den biologiska mångfalden exempelvis viktig för pollineringen av växter, för att vi ska kunna odla frukt och grönsaker och för en god jordhälsa.

Eftersom naturbetesmarker vanligtvis är olämpliga för annan livsmedelsproduktion än bete, blir alternativet till betande djur att överge marken och låta den växa igen. Det innebär i sin tur att det blir svårt för Sverige att lyckas uppfylla våra miljömål kopplade till biologisk mångfald och ett rikt odlingslandskap. För att nå dem krävs snarare en ökning av betandet på obrukade betesmarker. Det kan till viss del lösas om de befintliga djur som idag hålls i stallar börjar beta på lämpliga platser. Idag är det långt ifrån alla djur i Sverige som utnyttjar naturbetesmarker, vilket innebär att en stor del av det svenska kött som konsumeras inte bidrar till att uppfylla miljömålen.

– Det är jättefint att se djur som strövar i markerna, men vi behöver ju inte ha ett system som kräver ett nytt djur, och sen ett nytt djur, och sen ett nytt djur till, som det ofta är idag med storskalig djurhållning, säger Roberto Rufo Gonzalez, hållbarhetsforskare och grundare till Consupedia. Jag tycker vi är väldigt högfärdiga om vi tror att allt beror på oss; hade vi inte funnits hade det också funnits ängar med djur som betat.

Ordlista

Biodiversitet, kolinlagring, monokulturer, recirkulering, ekosystem – många krångliga ord i den här texten?

Läs den här guiden

Avskogning – ett stort internationellt problem som hotar den biologiska mångfalden

I många andra länder i världen bidrar avskogning till förlust av biologisk mångfald. Avskogningen påverkar också ekosystemens stabilitet, och enorma ytor för naturlig kolinlagring försvinner. Idag avverkas stora områden av skog för att ge plats åt betesmarker och odling av foder, ofta i form av enorma monokulturer – alltså odling av en enskild gröda på stora ytor. På så vis har den avskogning som den internationella livsmedelsproduktionen bidrar till stor påverkan på den biologiska mångfalden och är troligtvis den största enskilda faktorn som bidrar till förlust av artrikedom.

Att äta växtbaserat förändrar inte hur vi odlar, men det förändrar hur mycket mark vi behöver ta i anspråk. Idag används 80 procent av den tillgängliga åkermarken på jorden till att föda upp boskapsdjur och odla fodergrödor till dessa – markyta som, om vi åt mindre animalier, skulle kunna ge mycket fler kalorier än vad som behövs för att mätta världens växande befolkning. Problemet ligger alltså inte enbart i själva djurhållningen, utan till stor del också i de enorma monokulturer som odlingen av fodergrödor – men också andra storskaliga växtodlingar – innebär.

Detta ser dock annorlunda ut i Sverige där den absoluta merparten av fodret som odlas är gräs (vall). Vallen odlas till största del på de jordar där det inte går att odla annat än gräs på grund av kort odlingssäsong eller jordens kvalitet.

Landanvändning per 1000 kcal

1 kg nötkött kräver cirka 120 m2 markyta.
1 kg ris eller potatis kräver cirka 0,7–0,8 m2 markyta.

Om vi generaliserar ur ett internationellt perspektiv behöver vi alltså 160 gånger större mark om vi äter en ko istället för ris eller potatis. Det innebär 160 gånger mindre skog vi behöver fälla och 160 gånger mindre åkermark vi behöver plöja och anlägga om vi äter växtbaserat. Det är den största skillnaden som växtbaserad kost gör – den minskar behovet av mark. Det är dock viktigt att poängtera att all mark som idag används för djurhållning inte lämpar sig för odling. I Sverige betar många djur på marker med träd, buskar och stenhällar som inte kan plöjas för odling.

De största problemen med avskogning finns alltså internationellt. Idag är bara 17 procent av fläskköttet men nästan hälften av nötköttet som äts i svenska hushåll importerat, ibland från platser som Brasilien där skövlingen av regnskog för foderodling och djurhållning är ett stort problem. I offentliga kök är siffrorna dock betydligt mer positiva: 93 procent av det oberedda köttet som används är svenskt .

– Om vi frågar oss vilket som är det största miljöproblem som orsakas av den internationella animaliska produktionen, ja, då skulle jag svara markanvändningen, säger Roberto Rufo Gonzalez. Och inte bara för att vi skövlar skog. Med den här enorma markanvändningen behöver vi också mer gödsel och då får vi övergödning. Och så har vi djurhållning som kan bidra till pandemier. Det finns många följdproblem. Jag skulle säga att lösningen är att inte äta den mat som kräver väldigt mycket mark, så att vi kan låta mycket mark vara i fred, så att djuren och växterna kan få tillgång till den.

Några nyckeltal

Av all levande massa på jorden är:

60% lantbruksdjur
36% människor
4% vilda djur.
80% av all åkermark globalt använts för att föda upp boskapsdjur.

Ca. 50% av det nötkött vi äter i Sverige är importerat.

Äter svenska kossor brasiliansk soja?

Statistik från Jordbruksverket visar att det under 2022 importerades cirka 519 000 ton foderråvaror till Sverige, vilket motsvarar ungefär 20 procent av den råvara som användes till foderblandningar under året. Av dessa var cirka 162 000 ton sojaråvara, varav över 100 000 ton användes i fågeluppfödning och cirka 17 000 ton som mat till nötkreatur. Ungefär hälften av den svenska sojaimporten kommer från Brasilien där avskogning är ett stort problem.

– Till skillnad från Sverige använder sig många andra länder av något som kallas ”feedlots”. Då hålls djuren inomhus eller utomhus i hagar eller boxar och utfodras där, berättar Amanda Jakobsson. Det innebär att djuren inte går på bete. Maten till djuren odlas i stället på annan plats och transporteras sedan till dessa ”feedlots”. Den negativa miljöpåverkan från den här typen av djurhållning är hög, med låg biologisk mångfald, högt klimatavtryck, stort vattenavtryck och dessutom lägre nivå på djurhälsa och djuromsorg. I Sverige omfattas får, lamm och nötkreatur av beteskrav. Det svenska naturbetesköttet är en extra hjälp för konsumenten om man garanterat vill att köttet kommer från naturbetesmarker. Men självklart ska vi äta en varierad kost där vegetabilier samsas med andra råvaror. På samma sätt som råvarorna samsas på tallriken behöver djuren och växterna samsas i livsmedelsproduktionen.

Vattenanvändning

Animalisk produktion kräver stora mängder vatten till djurens dricksvatten och bevattning av fodergrödor. Internationellt är det här något som kan leda till uttömning av vattenresurser och konkurrera med andra vattenbehov. Jordbruksverket konstaterar däremot att belastningen på grundvattnet är låg i Sverige jämfört med i många andra länder, eftersom den största delen av vattenbehovet täcks via nederbörd.

– Vi har olika typer av vatten. På vissa platser på jorden har man inte tillgång till regnvatten eller vattendrag, berättar Roberto Rufo Gonzalez. När man då behöver använda sig av grundvatten riskerar man att det följer med ämnen ner dit som man inte vill ha där, så att dricksvattnet till slut blir otjänligt. Och sänkta grundvattennivåer ger också andra problem med att få växter och fauna att kunna leva där.

Men behöver vi inte gödslet som djuren producerar?

– Problemet med konstgödsel är att vi använder en massa ämnen som är bundna i atmosfären och borde få stanna där. Kvävet tar man ur luften. Fosfor bryter man i gruvor, berättar Roberto. Man tar dem alltså från platser där de skulle vara inaktiva; de skulle inte ha någon större inverkan på ekosystemet. När vi använder konstgödsel tillför vi dem till ekosystemet och då hamnar det i obalans; det blir läckage; det blir övergödning. Med naturlig gödsling blir det också en övergödning, men det finns en massa andra ämnen i naturligt gödsel som är bra, så det är betydligt bättre. Men då måste man ta i beaktning att vi måste föda upp djur för att djuren ska kunna kompostera komposten åt oss.

Vid användning av konstgödsel sker alltså inte den recirkulering som är så viktig, utan nya ämnen tillförs marken. När man använder gödsel från djur cirkulerar i stället kväve, fosfor och andra ämnen i ett slutet ekosystem. Ett alternativ till gödsel från djur är kompost. Många av de naturresurser vi har idag går bra att kompostera utan att de behöver passera genom ett djur innan de används som växtnäring. Idag ser vi att kompostering börjar användas mer och mer inom lantbruket som ett viktigt verktyg för jordförbättring.

– Både stallgödsel och kompost tillför näring och mullämnen till marken och har positiva effekter på markstrukturen, avslutar Amanda Jakobsson. Det som är den främsta skillnaden är att näringen i stallgödseln generellt är mer tillgänglig för växterna att ta upp. Näringen i komposten är såklart beroende på vad det är för något som komposteras, men har ofta lägre halt av tillgängligt kväve – som är ett viktigt näringsämne för växterna. På naturbetesmarken bidrar djuren naturligt med näring till växterna när de betar. Tack vare djuren kan marken få ett viktigt avbrott från växtodlingen och vall kan odlas till djuren som bland annat bidrar till kolinlagring och den biologiska mångfalden.

Slutsats

Öka andelen grönt på tallriken. Det är det viktigaste du kan göra för miljön och klimatet. Välj en variation av färgglada grönsaker och frukter, baljväxter, frön och fullkornsspannmål.
Om du ska äta kött, välj då svenskt och gärna från naturbete.
Undvik så långt det går importerade animaliska produkter.

Men varför pratar ni inte om växthusgaserna i den här texten?

Den här artikeln fokuserar på andra miljöproblem kopplade till djurhållning än utsläppen från växthusgaser. Vill du läsa mer om växthusgaser och var de kommer ifrån rekommenderar vi den här guiden:

Vad är växthusgaser och var kommer de ifrån?