– Bra mat kan både behandla och förebygga sjukdom bland äldre, och utbildad personal på avdelningar och inom hemtjänsten är nyckeln till att äldre håller sig friska eller mindre sjuka längre, inleder Frida under vårt samtal.

Hon har arbetat inom äldreomsorgen i över tio år och har lärt sig mycket längs vägen. Tiden har främst spenderats som kommundietist i Karlshamn, Hässleholm och Malmö. I perioder har hon även arbetat som vårdbiträde. Något som har bidragit till många av hennes nyckelinsikter.

– Som kommundietist är det främsta man gör att utbilda personalen – man ser nästan aldrig maten eller träffar de äldre. Därför är det en av mina främsta styrkor att jag även har arbetat som vårdbiträde nu när jag är ute och utbildar. Jag brinner verkligen för att jobba med mat för äldre; det ger mig väldigt mycket.

På särskilda boenden planeras lunch och middag oftast av en koststrateg, beräknas av en kostekonom och tillagas av kockar. Lunch och middag brukar därför hålla hög kvalitet. Dagens alla mindre måltider, som blir allt viktigare med stigande ålder, tillagas för det mesta av avdelningspersonal som har liten eller ingen utbildning i vad som är bra mat för äldre.

– Jag upplever att man oftast har fokus på lunch och middag som kommer från ett storkök, säger Frida. Man tittar på de här måltiderna – de ser bra ut – och sedan glömmer man lätt bort de andra 55 procenten av dagens matintag. Man förstår inte hur stor del av näringen de ger, men för äldre är de nästan ännu viktigare än huvudmåltiderna. Av olika anledningar kanske man inte äter lika stora portioner längre, för att man inte orkar sitta länge, för att man saknar aptit eller kanske för att man har tugg- och sväljsvårigheter. Konsekvensen är ökad risk för undernäring som kan yttra sig på många olika vis. Det kan vara att man tappar vikt och är undernärd på till exempel järn, protein eller D-vitamin. Det kan också vara så att man behåller vikten för att man får i sig kalorier, men ändå är undernärd för att kalorierna man äter är tomma. Och med tomma menar jag kalorier som inte kommer med annan näring än energi.

Frida lyfter fram att de små målen också erbjuder en unik möjlighet till individanpassning av näringsintaget.

– Vi pratar i vården hela tiden om att individanpassa för äldre –  alla är ju olika. Lunch och middag som kommer från storkök kan vara ganska lika oavsett individens behov. Man kan göra mindre anpassningar men mer är inte möjligt. Men däremot, med de här 55 procenten, är det enklare att anpassa efter smak och behov. Vi tar Calle som har förstoppning och Stina som har diarré: De kan äta samma lunch men istället få mellanmål som behandlar utifrån individuella behov. Det finns enormt många olika behov och sjukdomar som man kan anpassa maten utifrån på det här viset.

Budgeten är dock ofta en begränsning för verksamheterna som Frida besöker.

– Man säger att man satsar på undernäring, men man låter inte råvarorna kosta några pengar, berättar hon. Vi kan väga, mäta och dokumentera hur mycket som helst, då utan att det blir någon skillnad. Jag var på ett boende där de hade 198 kronor per vecka och person för frukost, mellanmål och kvällsmål. Det är alltså 7 frukostar och 21 mellanmål. Och det som då fanns i skafferierna var pulver-efterrätter, kräm, sötad yoghurt och vitt bröd, billigt och näringsfattigt. Jag skulle också vilja att man kom bort från fruktsopporna - kanske kan man hålla sig till att använda dem när man delar läkemedel, men många av dem är inte särskilt näringsrika. Jag skulle gärna se mer bra proteinkällor och hela frukter och grönt och att man kunde lägga lite tid på att anpassa konsistensen på dessa. Att man hade möjlighet och en mixer på alla avdelningar så att man på riktigt kunde satsa på att göra smoothies till exempel. Och visst kan sötad yoghurt behövas ibland, men då måste det finnas osötade alternativ, och ofta kan man inte välja det om man inte väldigt tydligt kan uttrycka sig. Det är många på särskilt boende som inte kan det. Jag är inte rabiat på något sätt, men vi kan inte fullkomligt mata äldre och sjuka med tomma kalorier. Det är det vi gör i stor utsträckning idag.

Frida förklarar att en stor utmaning är att vi har en utbildningsskuld att kompensera för. Det är inte bara kostombuden som behöver ha kunskap i de här frågorna. Frida berättar hur hon ofta utbildar just kostombuden, men när de sedan ska vidareföra kunskapen till sina kollegor  hänger de inte alltid med.

– Kostombuden får fem minuter på en APT att berätta om vad de har lärt sig av mig och då är det helt omöjligt för dem att föra vidare kunskapen. Man måste på bred bas utbilda många fler. Kollegorna behöver ha fått en grundläggande kunskap i vad till exempel protein är, så när kostombuden kommer tillbaka och berättar om sin mer djupgående utbildning så förstår övrig personal vad de talar om.

–  Jag upplever att nutritionsfrågan idag finns i ett vakuum, avslutar Frida. Den behöver behandlas som en vård- och omsorgsfråga. Den är viktig för så mycket, som fallprevention och sårläkning. Nutritionen är en vårdfråga som också bör kopplas till en massa andra saker som redan görs i verksamheterna, som att arbeta fallförebyggande eller med symtomlindring. Det är dock fint att man från politiskt håll vill satsa på äldre, och man ska inte missa att det just nu finns en fin möjlighet att söka statliga pengar för att satsa på de här sakerna (läs mer om statsbidrag för god vård och omsorg av äldre personer här ).

Ta del av några av Fridas guider här på friskmat.se:

1. Vätskeguiden – Uttorkning är en form av undernäring. Ladda ner guiden som gör dig till en expert på att förstå och hantera uttorkning bland äldre. Läs mer här .
2. Aptitguiden – Aptiten är psykologisk. I aptitguiden får du med dig tips för att skapa en trivsam måltidsmiljö och goda aptitretare. Läs mer här .
3. Kvällssnacks under femman – Näringsrikt kvällssnacks på under fem minuter och till under fem kronor, går det? Yes! Hitta inspiration i guiden. Lär mer här .