Sverige var tidigt ute med organiserade måltider i skolan. Redan på 1890-talet började några städer, bland annat Stockholm och Göteborg, att frivilligt erbjuda mat till fattiga barn. Syftet var att minska hunger, öka skolnärvaron och ge barn bättre förutsättningar för undervisningen. År 1906 kom ett statligt beslut som uppmuntrade kommuner att servera skolluncher mot statsbidrag, vilket blev startpunkten för en mer strukturerad utveckling – även om måltiderna ännu inte var allmänna.

De första skolmåltiderna var enkla och billiga, ofta baserade på sådant som kunde lagas i stora mängder. Vanliga rätter var ärtsoppa, olika grötsorter som havregrynsgröt och mannagrynsgröt, samt soppor av rotfrukter – exempelvis kålsoppa och potatissoppa. I vissa skolor serverades kokt sill eller strömming beroende på lokala tillgångar, och bröd och mjölk var återkommande inslag. Pannkakor förekom ibland, men mera som en festligare rätt än något som stod på menyn varje vecka. Kött var ovanligt eftersom det var dyrt och inte ansågs nödvändigt för att ge en mättande måltid.

Under 1930- till 1950-talen växte välfärdssamhället fram och skolmåltiderna fick en allt viktigare roll. De började ses som en investering i framtidens medborgare. År 1946 fattade riksdagen beslutet att skolluncherna skulle vara kostnadsfria, även om det tog tid innan alla kommuner kunde genomföra detta fullt ut. Idén om att alla barn – oavsett bakgrund – skulle ha tillgång till en näringsrik lunch blev en grundpelare för skolans likvärdighet.

1973 blev den avgiftsfria skolmåltiden obligatorisk i hela landet, och menyerna hade då utvecklats betydligt. Köttbullar, fiskpanetter, falukorv, korv stroganoff och stuvade makaroner blev återkommande rätter och la grunden för många av de "klassiska skolmatsrätter" som svenskar än idag minns. Vid denna tid började skolmaten också i högre grad anpassas efter näringsrekommendationer.

Fotocred: Bror Brandt, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Under de senaste decennierna har skolmåltiden genomgått stora förändringar. Näringslära, hållbarhetsfrågor och elevinflytande har blivit centrala delar. Vegetariska alternativ serveras dagligen, salladsbuffé är standard och många skolor arbetar aktivt med ekologiska råvaror och minskat matsvinn. Pedagogiska måltider, där lärare äter tillsammans med eleverna, har på vissa håll blivit ett verktyg för att stärka måltidsmiljön och ge barn goda matvanor. År 2011 skrevs kravet på näringsriktiga skolmåltider in i Skollagen, vilket ytterligare stärkte kvaliteten.

Idag är den svenska skolmåltiden internationellt uppmärksammad och fungerar nästan som en del av utbildningssystemets identitet. Elever erbjuds ofta flera rätter att välja mellan, inklusive ett vegetariskt alternativ, och menyerna speglar mat från olika kulturer. Fokus ligger på smak, måltidsglädje, hälsa och hållbarhet. Skolmåltiden är inte längre bara mat – den är en del av den svenska välfärden och en investering i framtiden.