En gammal bondeklokhet som gäller fortfarande är att man vill lämna tillbaka jorden till sina barn i bättre eller i alla fall inte i sämre skick än man fick den av sina föräldrar. Sedan kan det naturligtvis diskuteras vad som är ”bättre skick”. Ett försök att definiera detta med modern vetenskap är begreppet ”Mänsklig välfärd inom planetens gränser” som utvecklats av Stockholm Resilience Center i samverkan med forskare över hela världen. Detta arbete leder till den tydliga slutsatsen att det matsystem vi har idag inte är hållbart. Dagens matsystem tär på den biologiska mångfalden med storskaliga monokulturer som ersätter biologiskt rik savann och regnskog, det orsakar stora utsläpp av växthusgaser, är beroende av fossil energi och mineraltillgångar som dels kan ta slut och dels orsakar utsläpp, vilket riskerar att bli mer än ekosystemet tål.

Ett annat - och mer hoppingivande - sätt att se på saken, är att titta på jordens ytor och ekologisk regenerativ produktion. Jordytan växer inte. Det gör däremot jordens befolkning - och växer gör även människors förväntan på livet och på sin bekvämlighet. En regenerativ produktion handlar om vad som kan produceras i ett system som hämtar sin energi direkt ifrån solen, kväve till protein direkt ifrån det oändliga förråd som finns i luften och mineraler som faktiskt finns på de flesta jordar i tillräcklig mängd i själva marken - om bara jorden är tillräckligt levande och innehåller svampar med förmåga att frigöra dem från stenen. Regenerativ produktion innebär precis det som den gamla bondeklokheten handlade om - att se till att själva underlaget blir alltmer levande och helst ökar sin förmåga att producera livsmedel, byggmaterial och annat som människor behöver. En sådan produktion innebär dessutom att jorden suger upp koldioxid och binder det i marken. Bonden kallar detta för jordhälsa.

Vi kan alltså säga att ett hållbart matsystem är ett som sätter regenerativa produktionsmetoder och jordhälsa i centrum och inte tillåter fusk i stor skala.

Regenerativ produktion på jordens nuvarande åkermark räcker med god marginal till för att föda hela jordens befolkning. Marginalen är tillräcklig för att klara en ökning av jordens befolkning till 10-11 miljarder innan det vänder, som prognoserna ser ut. Diet for a Green Planet visar dessutom att en sådan kost inte alls behöver vara någon uppoffring. Det kan vara delikat och hälsosam mat. Detta handlar om matlagarens förmåga att vara kreativ och adaptiv med de råvaror som finns tillgängliga.

Det finns praktikexempel på alla slags jordar. Problemet är inte att kunskapen skulle saknas. Det som behövs är att de regenerativa praktikexemplen ges förutsättningar att växa så mycket att de kan ersätta de storskaliga monokulturer som dominerar dagens globala matsystem.

I praktiken innebär regenerativ produktion på åkermark att mer än hälften av ytan odlas för jordens egen skull. En flerårig odling av en blandning av gräs, klöver och andra örter kallas vall och producerar det vi kallar grovfoder - hö, ensilage och bete. Men vallen producerar också rötter som blir allt djupare - och som gör att det gröna sätter igång igen direkt efter skörd. En ettårig gröda innebär en tid av ingen gröda alls - och innebär att jorden släpper ut mer kol än den bygger in. De flesta livsmedel är just ettåriga. De behöver växla med flerårig vall för att hela systemet skall bli hållbart. När grovfoder ges till idisslande djur produceras mjölk, kött, hudar och ull. Men det produceras även gödsel som går tillbaka till jorden och sätter fart på tillväxten. Andra djurslag - främst grisar och höns tar hand om skörderester och rester från livsmedelsproduktion som vassle som blir över i ostproduktionen och drav som är en rest från bryggeri. När husdjuren tar hand om enbart grovfoder och restprodukter så är det en animalieproduktion som tillhör ett hållbart matsystem.

Vi kan tänka ekologiska regenerativa system på andra marker också - och även för sjöar och hav. Genom att förstå hela systemet kan vi optimera det, så att det både upprätthåller sin förmåga och producerar livsmedel.

Vi kan alla bli en del av vägen mot ett hållbart matsystem genom att lära oss att efterfråga regenerativt odlade produkter. Börja med ekologiskt certifierat - för det innebär att bönder som tar viktiga steg i riktning mot alltmer ekologiskt regenerativt stimuleras och får ett merpris som är nödvändigt för att upprätthålla en högre standard och för att stimulera andra att också ta steget. Det är också möjligt att gå vidare och söka produkter som går längre än minimireglerna för ekologisk certifiering, som är småskaliga och kanske uppfyller alla regler men är för små för att certifieringen skall löna sig och att på olika sätt stimulera odlare att gå vidare i riktning mot ett ekologiskt regenerativt ideal.