Jamila Boccaccio Sundberg har över tio års erfarenhet av att arbeta med äldres hälsa i sin roll som sjuksköterska inom äldrevården. Hon är också entreprenör och driver företaget Livsaptit, som lagar och levererar matlådor hem till äldre. Men bortom titlarna beskriver hon sig själv som en yvig, mjuk och varm själ, en visionär som rör sig genom världen med hjärtat på vid gavel.

Hennes engagemang för äldres måltider har sina rötter i uppväxten, där de äldre stod för trygghet och villkorslös värme. Denna erfarenhet har med åren vuxit samman med hennes arbete inom hemsjukvård och på vårdavdelningar, där hon gång på gång sett hur tätt sammanflätade mat, identitet och livskvalitet är och hur snabbt sårbarheten ökar när aptit och ork sviktar.

Hon beskriver hur undernäring sällan uppstår som en plötslig händelse. I stället sker den som en långsam, lågmäld förskjutning i tystnaden mellan måltiderna. Alltför ofta sätts insatser in först när funktion eller livslust redan har gått förlorad. Då mäter vi, ordinerar och kompenserar, men kroppen har ofta signalerat länge innan dess.

När vi talar om mat i äldreomsorgen fastnar samtalet ofta i näringsinnehåll, portioner och riktlinjer. Det som sällan får utrymme är hur måltiden faktiskt landar i en människas vardag. Hon minns en äldre patient som uttryckte det träffsäkert: “Ni springer runt i vården med era checklistor, mäter kalorier och trackar undernäring, men om maten ändå inte smakar någonting så kommer jag ju inte äta upp, och då faller ju hela poängen.”

Ur dessa insikter växte en vilja att förändra, och konkreta initiativ tog form. Ett av dem blev Livsaptit, ett företag som lagar och levererar måltider direkt hem till äldre. Parallellt växte tanken om en ny infrastruktur för måltider inom ordinärt boende, där mat blir en integrerad del av omsorgen.

Hon tog kontakt med Livsmedelsakademin med sin idé och där började Måltidsskiftet växa fram. De presenterade idén för Livsmedelsverket som såg ett deltagande i projektet som både viktigt och angeläget. Syftet med projektet är att göra måltiden till en självklar och bärande del av äldreomsorgen, ambitionen är att bana väg för ett nationellt skifte där stärkt samverkan och nya riktlinjer gör att måltiden formas utifrån den äldres behov och vardag.

För Jamila handlar framtidens måltider om att uppmärksamma den vardag som pågår mellan omsorgens insatser. Hon vill se att måltiden får vara en naturlig och bärande del av livet i hemmet, formad utifrån de äldres behov och den verklighet de lever i, genom lyhörda och nära dialoger. Hennes vision rymmer mindre, närvarande måltider spridda över dagen, som skapar rytm, trygghet och väcker aptiten på livet. En struktur byggd av kärlek, genom våra äldre och för våra äldre.

Hennes budskap till beslutsfattare och verksamheter är tydligt: mat är inte bara näring. Den är en rytm som håller samman vardagen. När måltiden bär, bär den kroppen, tryggheten och livsaptiten. När den brister sker det sällan högljutt, utan långsamt och i det som inte alltid går att mäta. Att förstå det är att förstå var den verkliga hävstången för en sund och värdig äldreomsorg finns.