Hej Ann-Christine, kan du presentera dig själv och din arbetsplats lite kort?

Jag är sedan 2014 Överläkare i geriatrik på Sabbatsbergsgeriatriken i Stockholm. Vi är en av 14 geriatriska kliniker i Stockholm. Sabbatsbergsgeriatriken har 5 vårdavdelningar med totalt 82 platser där vi vårdar äldre patienter med flera kroniska sjukdomar, ofta multisjuka som behöver både medicinsk vård och rehabilitering efter olika sjukdomstillstånd eller operationer. Hos oss har patienten tillgång till ett team som består av läkare, sköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped, dietist, kurator och undersköterska, där oftast alla, mer eller mindre, är delaktiga i patientens rehabilitering.

Vårdtiden är i medel ungefär 7-9 dagar. Vi har även hand om två särskilda boenden, så kallade SÄBO:n.

Jag har en heltidstjänst på kliniken där jag arbetar 75% på avdelning och de övriga 25 % som studierektor för läkare som gör sin specialisttjänstgöring i geriatrik. Det är ett varierande jobb som jag verkligen gillar. Privat har jag ett stort intresse för hälsosam och gärna egenodlad mat. Jag gillar att ta hand om det som växer i vår trädgård på landet och att laga måltider av grönsakerna och rotfrukterna som vi skördar.

Du och jag har tidigare haft samtal om hur viktigt det är för äldre att ta sig till matbordet, ur många perspektiv – varför?

Måltiderna har en så central roll i många människors liv. När man blir äldre och sjuk kan det vara en av de få saker man faktiskt ser fram emot.

Det handlar förstås om att mat ger energi till kroppen och inte minst hjärnan, men den främjar också den äldres välmående i övrigt.

Att äta tillsammans ger känsla av gemenskap och får äldre att känna sig mindre ensamma och detta har vi sett kan främja aptiten och få äldre att äta bättre.

Att ta sig till matbordet och äta med andra kan vara ett sätt att aktivera de äldre och samtidigt ge dem en meningsfull aktivitet ur en social synvinkel.

Att se andra äta kan för många äldre också indirekt stimulera dem att äta själva. Detta ses ofta hos äldre med olika kognitiva sjukdomar som t.e.x demenssjukdomar. De kan till och med ha glömt bort hur man gör när man äter. Om de då sitter tillsammans med andra som äter kan de ofta stimuleras att själva äta i större utsträckning.

Vad är enligt dig de bästa sätten att stimulera aptit och matlust hos äldre?

Så det bästa sättet att stimulera aptiten och matlusten är att försöka få till en trevlig stund i samband med matintaget och servera mat som är anpassad för den individ som ska äta den. Helt enkelt välja något som hen vill ha och är intresserad av att äta. Vällagad mat med vackert upplägg och gärna flera olika färger stimulerar aptiten. Vissa patienter är känsliga för starka kryddor och dofter så man behöver vara lyhörd. Inta måltiden tillsammans med andra är ytterligare ett sätt att stimulera lusten att äta, gärna vid ett fint dukat bord.

Hur har äldre som tvingats äta ensamma under pandemin påverkats av det?

Jag skulle säga att det haft flera negativa effekter. Dels blir måltidsstunden ej ett tillfälle att umgås och socialisera. Det ökar deras känsla av ensamhet. Många blir deprimerade. Dels får de ej heller den välbehövliga fysiska rörelsen innan och efter måltiden som det innebär att gå till och från matsalen. De blir mer stillasittande och passiva. Det ger i sin tur ofta mer problem med smärta. Många äldre äter därmed sämre då de isoleras och det ger i sin tur sämre energi och ork. Risken att falla och skada sig illa ökar markant.

Är de äldre som du möter i din yrkesroll medvetna om hur maten påverkar deras välmående?

Jag tycker mig ha sett en ökad medvetenhet hos våra äldre. Många har börjat ha mer krav på måltiderna. De ska vara näringsrika och smaka gott. Det kommer också mer önskemål om att måltiden ska se aptitlig ut, innehålla flera färger och texturer för att höja smakupplevelsen.

Där patienterna inte själva kan föra sin talan har anhöriga istället tagit kontakt med personalen för att få till en måltid som passar den äldre. Det finns ett ökat intresse för maten inom äldreomsorgen, men även på sjukhusen idag.

Ser ni några direkta konsekvenser när en patient inte får i sig tillräckligt/riskerar/lider av undernäring?

Vi ser ett direkt samband mellan ökade fallolyckor och undernäring. Även risken att drabbas av infektionssjukdomar ökar när kroppen är undernärd och immunsystemet nedsatt.

Riskerna med undernäring är något som lyfts allt mer inom äldreomsorgen men även inom sjukvården i stort. På geriatriken skattar vi risken för undernäring under vårdtiden och alla som behöver får träffa en dietist.

Hos de allra sköraste har vi en utmaning i att få dem att äta tillräckligt mycket protein och fett. Vitaminer via frukt och grönsaker är också något vi försöker ge dem mer av.

Om du skulle ge tre konkreta tips till de som arbetar med måltider till våra äldre, vad skulle det vara?

1. Individanpassa måltiden så mycket som det går och tänk då även på hur den presenteras på tallriken!
2. Försöka göra måltiden rik på protein och fett för dem som riskerar att bli eller är undernärda.
3. Servera mellanmål och försöka undvika lång nattfasta.

Har man dessutom möjlighet att ha kockar som lagar maten på äldreboendet, sjukhuset eller i kök i närområdet och som ser till att använda ekologiska råvaror med god kvalitet ökar chansen att de äldre inte bara får en välsmakande måltid utan även en mycket mer näringstät kost som innehåller mycket nyttiga vitaminer och mineraler,vilket främjar deras hälsa på så många plan.