En regenerativ jordbrukare eller annan producent tar detta på allvar och ger tillbaka till jorden - som minimum för att hålla den vid gott liv så att den kan fortsätta producera på samma sätt. Och inte på bekostnad av rovdrift någon annanstans heller - till exempel genom inköp av konstgödning eller foder som odlats med rovdrift på annan plats. Den regenerativa producentens ideal är att inte bara att behålla mark och miljö i samma skick - utan att dessutom förbättra den. Detta kan vara till exempel genom kolinlagring i marken eller genom olika åtgärder för att främja den biologiska mångfalden.

Både styrkan och svagheten i idén ”regenerativ produktion” är att den saknar en tydlig och klar definition. Styrkan är att detta främjar odlarens innovation och kreativitet - och det är viktigt. Det anknyter också till ett urgammalt bondeideal - att lämna jorden till nästa generation i samma eller bättre skick än man tog emot den.

Svagheten är att det inte finns några tydliga regler för vem som får kalla sig ”regenerativ”. På en storskalig marknad där de flesta är okunniga om hur jordbruk och primärproduktion faktiskt går till öppnar detta för storskalig ”greenwash”. Det som allra oftast glöms bort är foder och gödning som går in i jordbruket - alltså produceras någon annanstans. Detsamma gäller bekämpningsmedlens effekter på den biologiska mångfalden.

Vad du som jobbar i storkök kan göra för att främja regenrativ produktion

Att helt enkelt välja certifierade ekologiska produkter och jobba på att öka procenten ekologiskt – det är oftast det bästa du kan göra för att främja regenerativ produktion inom storkökspraktik.

”Regenerativt” är nämligen inget annat än det tankesätt ekologiskt började med för mer än hundra år sedan. Det moderna begreppet ”regenerativt” lanserades från början av ett ekologiskt forskningsinstitut vid namn Rodale i USA. Syftet var att motverka den erodering av begreppet ”ekologiskt” som kommit genom att livsmedelsjättarna påverkat regelverket för att kunna leverera stora volymer. Rodale har också tagit fram en certifiering för ekologiskt regenerativt. Men det konceptet är för litet för att ha någon praktisk betydelse i svenska storkök idag.

I och med att regelboken för ekologisk certifiering växt och växt så har också den interna kritiken mot en stor och dyrbar kontroll ökat, då den ibland inte riktigt ser till andan i det hela utan riktar in sig för mycket i detaljer och strikta regeltolkningar. Och så är certifieringen också alltför dyr för en odlare i liten skala med en diversifierad produktion. Därför har en grupp småskaliga odlare växt fram som visserligen är fullt ut ekologiska – och kanske till och med är certifierade – men som hellre identifierar sig som regenerativa.

Det finns också lantbrukare som är inspirerade av det regenerativa tankesättet utan att vilja gå fullt ut till certifierad ekoodling. Det bör man se positivt på.

I storkök är alltså det mest regenerativa valet helt enkelt certifierat ekologiskt! Genom att välja ekologiskt ger man en odlare som tagit ett steg i rätt riktning en uppmuntran – och kanske ger man möjlighet till en odlare som funderar på att ta ett steg. För steget att sluta använda konstgödsel och naturfrämmande bekämpningsmedel är och förblir det största och mest avgörande steget i riktning mot ett riktigt ekologiskt regenerativt jordbruk. Kvävegödning produceras med fossil energi som råvara och överskottskväve belastar ekosystemen i Östersjön, omvandlas till lustgas som är en kraftfull klimatgas och regnar ned som försurande regn.

Det finns naturligtvis mer att göra – och det är att mer aktivt stötta producenter att ta steg i en regenerativ riktning. Det kräver engagemang och god planering för att bli bra. Mat är kultur och mat för oss tillbaka till vårt ursprung och vår djupare förståelse för hur vi samspelar med naturen. Mat är så mycket mer än bara något att fylla magen med. Därför finns stora vinster som gör det värt ansträngningen att ta direktkontakt och fundera ut vägar att lösa frågorna kring logistik, ekonomi och upphandlingsregler.

Börja med att formulera din vision och hitta sedan en liten och praktisk ända att börja med – en som ger en liten vinst för alla inblandade och som därför ger mersmak och som kan bli en vana medan nya sätt att tänka växer fram i omgivningen. Det kommer att ta tid att utveckla. Man gör bäst i att från början utrusta sig med tålamod (och en nypa humor när något går snett). Den här vägen är lite krokig. Det är den.

Men en glädje är det. En ren lycka.